365 bilder nr 18. Tema: Passion.
Det kom en tropisk regnskur och förvandlade hela ön till ett ångande, doftande växthus. På en buske nere vid stranden hade de här baggarna kärleksfest. De satt fast i exakt samma position en kvart senare.
– Posted using BlogPress from my iPhone
365 bilder nr 19. Tema: För evigt.
Sådana här fossiler finns det hur många som helst på stranden, de ligger i drivor och högar tillsammans med snäckskal och korallbitar. Under tusentals år har snäckan förstenats.
Den matematiska funktion som beskriver dess vackra spiral, kan också beskriva vattenvirveln som uppstår när du drar proppen ur badkaret, eller ett lågtryck från Atlanten, eller en galax i rymden. Eller virvlarna i Tinys nacke.
Naturen är fantastisk.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Svar på Farmorsfrågan nr 130.
Det vimlar av familjer med barn i alla åldrar här på vår lilla thailändska ö. Jag grips av en häftig avundsjuka. Varför reste inte vi på det sättet med barnen när de var små? Svaret är enkelt, vi hade inte råd. Och resandet var inte så utvecklat som nu.
Vi gjorde dessutom andra saker, odlade jordgubbar, bilade till England, åkte på skidsemester.
Vad är då mitt mål för i år med familjen? Mer tillsammans kan man nog sammanfatta det. Först och främst tänker jag förstås på det nya lilla barnbarnet som kommer snart, snart. Jag vill vara med så mycket som jag får.
Sen vill jag vara mer med småflickorna, åka mer båt och sova över i båten. Och i sommar ska jag vara en sån där mormor/farmor som är på stranden med barnbarnen och som har med sig saft och bullar och pannkakor.
365 bilder nr 16. Tema: Fångst!
Vi fick nån sorts makrill på 7,5 kg! Dvs Odd fick den. Efter bara en kvarts fiske högg bjässen, och det blev nästan kalabalik i den lilla båten innan monstret var inhalat och kunde säkras med huggkroken av skepparen. Ett sånt här praktexemplar hör inte till vanligheterna för fiskarna heller, det vinkades och ropades och gestikulerades vilt när vi mötte andra båtar.
Jag ville förstås också ha napp, men efter den här fångsten var det stendött. Vi fiskade i två timmar till utan ett livstecken, och sen bestämde vi oss för att det räckte. Båten ankrade upp intill en udde, och skepparen sa: ”very nice little fish, very many” och pekade ner i vattnet. Bara att hoppa i.
Numera är alla longtailbåtar lyckligtvis utrustade med rejäla badstegar så det är lätt att ta sig i och ur vattnet. Jag minns för några år sedan när man blev baxad över relingen som en annan säl av besättningen. Inte roligt för någon.
Korallrevet under båten var fantastiskt, jag vet ingenting som är så hänförande som att snorkla. Skönhetsupplevelsen i kombination med känslan av att man kan flyga gör att jag glömmer tid och rum fullständigt och bara njuter med ögonen medan jag svävar i vattnet. Eftersom havet här är så salt är det ingen ansträngning alls att simma, man behöver inte röra sig utan flyter på cyklopet!
Tyvärr hade vi glömt undervattenskameran i vår bungalow. Men det blir mer snorkling imorgon, då ska jag ta bilder.
Makrillen tillhörde oss, eftersom vi hade köpt fisketuren. Men vi gav den till skepparen och hans son, bortsett från två bitar som restaurangen steker till middag ikväll. 🙂
Något senare….
– Posted using BlogPress from my iPad
Vi går och fiskar…
Igår träffade vi en svensk man som just hoppade ur en båt efter att ha varit på fisketur. Han är här på Koh Bulon för 10e året i följd, med hela sin familj. En guldgruva för information! 😉 Imorgon ska Odd och jag ut på fisketur, kombinerad med lite snorkling, med just den här båten. Fisken vi ev får säljer vi till restaurangen, och sen kan vi få vår fångst till middag.
Vi brukar aldrig vilja resa tillbaka till något ställe där vi redan varit. Det finns ju så otroligt mycket nytt att se och uppleva. Men Koh Bulon vet vi redan att vi kommer att återvända till.
– Posted using BlogPress from my iPhone
I Paradiset.
Vet inte varför det blir dubbla poster ibland. Kan inte radera heller. Det finns tydligen gränser för vad man kan kräva av iPad och Blogpress från Thailand. 😉
Det är ett mirakel att jag sitter här och bloggar från en liten, liten ö som bara har elström via en dieseldriven generator från kl 18 – kl 06. Koh Bulone.
Här finns en liten fiskeby och några resorter med bungalows. Inga motorfordon, inga butiker, förutom små shoppar vid varje bungalowställe som säljer toapapper, solskydd, godis och batterier.
Vi kom hit efter att slutligen ha tröttnat på Koh Lipes tempo, det tog 90 minuter med speedboat.
Det är som ett helt annat Thailand. Den där drömmen om Thailand, utan stress och oljud. Hela vår sida av ön är som en trädgård, med höga träd som skuggar de små bambuhusen. Vi bor på Koh Bulone Resort, som drivs av en familj.
På andra sidan ön ligger fiskebyn och ännu enklare hyddor, med lite hippiekänsla.
Imorgon ska jag gå upp i soluppgången och fota.
– Posted using BlogPress from my iPad
365 bilder. Nr 15. Tema: Ruffig.
En gång, bara för några år sedan, var detta någons hem. Någon som ville kunna låsa dörren om sig.
Kanske är rucklet en rest från förödelsen under tsunamin. Den som tittar noggrant kan fortfarande ana spår, här och där.
– Posted using BlogPress from my iPad
365 bilder. Nr 13. Tema: Snabb.
Med fyra stycken 200-hästars vispar där bak får man förmoda att den här båten är rätt snabb. Idag såg jag en ännu värre värsting, med 5 st 225-hästars!
Något sådant har jag aldrig skådat förr, inte ens i Fiskebäckskil i juli, och där får man ändå se det mesta. 😉
– Posted using BlogPress from my iPad
