Barnsmycken i en monter på köpcentrat Gurney Palace. Krimskrams eller skatter – det avgör betraktaren.

– Posted using BlogPress from my iPhone

I Malaysia är damtoaletten ofta uppdelad i två avdelningar. En med hål i golvet och en med toalettstolar. Den här skylten säger kanske något om vilka problem det kan innebära. 🙂

På söndag fyller Tiny 1 år. Det är obegripligt, hon var ju nyfödd alldeles nyss! Idag köpte jag två helt ljuvliga klänningar till henne på ett stort köpcenter i Georgetown. Det är verkligen trist att inte vara hemma och fira henne, men inget att göra åt.
För övrigt har dagen ägnats åt möten och studiebesök, det här är ju faktiskt en jobbresa också. 😉

”Nu får du sluta vara så uppkopplad morsan, du ska ju koppla av!”
Pappa L tycker att jag ska tagga ner och inte blogga så mycket. Mer än nånsin faktiskt. Flera inlägg om dan. Från Malaysia dessutom.
Men det är inte riktigt så illa som det kanske ser ut.
Jag vill ju inte att bloggen ska ligga tom och tyst när jag är bortrest. Å andra sidan vill jag inte känna piskan att jaga internetcafeer eller uppkoppling bara för att jag ”måste” blogga.
Alltså har jag fuskat och skrivit ett antal Farmorsfrågor och -svar i förväg, som WordPress snällt publicerar på de dagar jag har bestämt.
Så allt jag bloggar om nu gör jag bara för att jag har lust. Med Iphonen eller iPad tar det inte mer än 10 minuter. Jag kan slänga ner några rader och en bild precis när som helst, och så skicka iväg inlägget när det finns wifi. Bloggandet styr inte alls, det är bara enkelt och kul.
Jag trodde inte det skulle vara SÅ enkelt. 😉

I de små smala gränderna i Penangs äldsta stadsdel får bilar knappt plats. Cykelrickshan är vanlig och anlitas inte bara av turister. Idag fotade jag ett malaysiskt brudpar i ricksha!

Det är varmt och jag måste ha något svalare än min fina röda Gudrun Sjödenklänning. Efter en svettig timme i Little Indias smala gränder fulla av affärer med vackra saris i pygmestorlek hittar jag äntligen detta. ”Beautiful big size!” strålar den pyttelilla docksöta indiska expediten.

Hur viktig är min fritid? Mycket, mycket viktigare än jag trott hittills i mitt liv. För bara ett år sedan hade jag problem att svara på vad jag hade för fritidsintressen.  Vem behöver en hobby när man har ett underbart roligt jobb?

Om jag måste skulle jag ha svarat att jag gillade att cykla och vara ute i naturen. Men att  jobbet är ändå var roligast av allt, och det jag helst ägnade mig åt, även när jag är ledig.

Nu vet jag att jag hade väldigt fel. Människor utan fritidsintressen lurar sig själva . Dessutom är de ofta olidliga för sin omgivning. 

För 11 år sedan skulle jag aldrig ha drömt om att våga äta mat som tillagades på ett gasolkök på trottoaren, praktiskt taget under bar himmel, och där man först fick peka ut råvarorna i en isad plastlåda på en flakmoped. Men 1999 reste vi till Vietnam, och sedan dess äter vi alltid ”på gatan” när vi kan. Då har man faktiskt bäst koll på hur maten lagas och på råvarornas kvalité. Man kan vara säker på att maten är helt nylagad, och tillräckligt upphettad. Det kan man inte veta i en restaurangmatsal, hur lyxigt det än är upplagt.
”Peel it, cook it or forget it” är regeln. Aldrig buffet, aldrig sallader, aldrig is i drycker. (Jag tänkte skriva aldrig glass, men det vore lögn. Det har gått bra.) Att avstå från sallad betyder ju inte att avstå från tex tomater. Man måste bara skölja dem i vatten på flaska först.
Jag glömde ju nästan priset, en annan stor fördel. Ikväll åt vi en härlig middag med 4-5 rätter på en enkel utomhusmarknad för ca 200 :-, inkl Odds öl och min färskpressade ananasjuice.
En iskall kokosnöt med sugrör kostar 6 kr.

Kommentarer överflödiga. Lilla A strålar. Vilken tur att man inte tappar mjölktänderna i 15-årsåldern…;-)

Så här se flygvärdinnorna på Malaysian Airlines ut. Jag tänker på uniformen, inte på kvinnan. Männen har djungelgröna kostymer med stora blanka guldknappar här och där. Jag vill bara glo, och fotografera, men nöjer mig med att slänga upp Iphonen och ta en snabb bild i flykten.
Kinesiska kvinnor tycker förresten att de är så fula jämfört med oss, säger vår vän Shy Ming. De anser att våra långa näsor är så mycket vackrare än deras!