Lilla S spelar kontrabas, det har jag skrutit om så många gånger så det kan väl ingen ha missat.

Det passar hennes temperament och personlighet så perfekt, och hon har valt det helt och hållet själv. Det enda instrument jag kan tänka mig som skulle passa henne lika bra är harpa. Men det skulle nog inte vara så lätt för musikskolan att skaka fram ett låneinstrument.

Den här bilden är från en orkesterövning, hon spelar basstämman i  ”Chokela å bullar”. Det är en hisnande tanke att hon och kompisen W i bakgrunden kanske kommer att följas åt många år. De är inte klasskamrater, men spelar i samma orkester. Det smäller nästan högre.  

Det är flera föräldrar som sitter och väntar under den timme barnen  övar. Tidningar prasslar, datorer rasslar. Den galna mormodern fotograferar precis hela tiden…;-)

Det är en svår fråga, precis som Ewa skrev i sin kommentar. Men det känns viktigt hitta och skrota de där tankarna som bara ställer till det för mig. Som gör livet svårare eller tristare än nödvändigt. Jag vill inte bli en ”bättre” människa, vem skulle bedöma det? Nej, men jag vill gärna bli en lyckligare människa. En som har slutit fred med mig själv och flyter nöjd genom livet. Med energi och kraft till övers för andra istället för att bekymra mig om jag, jag, jag.

Såg du programmet Lyckojakten i SVT den 19/1? Jag såg programmet på SVTPlay igår kväll, eftersom jag såg att lyckoforskarna från Umeå universitet skulle vara med. De som bla skriver Lyckobloggen, som är så himla bra! Första avsnittet av programmet var helt OK, även om jag inte är så värst förtjust i stilen som den hurtiga och klämkäckt svärande programledaren körde. Men gästerna var intressanta. Till exempel kvinnan som inte inte hade talat med sin tvillingsyster på fyra år, och som ringde ett förlåtelsesamtal. Tårarna rann på mig så jag blev nästan blind och blev tvungen att se just det avsnittet om igen. Nu har jag alltså två TV-program jag måste följa. Solsidan och Lyckojakten. Tur att jag har min Ipad så jag kan titta när jag vill.

Åter till Farmorsfrågan. Ursäkta, men jag har ändrat mig. Följande sanningar om mig själv är mogna att bytas ut. Jag vill inte vara en envis entreprenör och ledare. Jag är en drömmare och konstnär. Jag vill inte vara den som alltid bestämmer och står i centrum. Jag vill vara ifred och iaktta. Jag är inte modig, otålig och rastlös. Jag är feg, långsam och behöver mycket tid. Jag är inte ovanligt ego och självupptagen. Min familj betyder mest av allt.