Tiny är hostig, snorig och ledsen och hänger på mammas axel som ett litet våtvarmt plåster. Bara mammas axel duger, fast hon har världens bästa och snällaste hemmapappa. 

Igårkväll åkte mamma L och N till jourcentralen med henne och fick Kåvepenin. Kåvepenin!! Det vet ju varenda förälder att Kåvepenin går inte att få i en bebis. Jag minns hur mamma L spydde reflexmässigt så fort hon såg flaskan. Har det inte hänt något på 30 år med penicillin för barn? 

Idag blev det Östra sjukhuset och en barnläkare. Tiny hade kräkts varenda gång de försökte ge henne medicinen och mådde jättedåligt. Vilken tur att mamma L inte slutat amma helt, så att hon åtminstone får i sig lite bröstmjölk! 

Nu fick de i alla fall ny medicin, tror att den kanske hette Amicillin (?) som smakar lite som smält jordgubbsglass. Nyss ringde A och talade om att Tiny fått två doser och nog har lite mindre feber.  I sådana här lägen känns det som om det är alldeles för långt mellan Flatön och Göteborg. Jag vill ju vara där och hjälpa till! Men det förutsätter förstås att jag inte måste övernatta där. För vem vill ha svärmor/mamma som inneboende när man har sjuka småbarn? 

Usch, det är ett olösligt problem, jag får stanna här och bara tycka synd om dem och få telefonrapporter då och då. 🙁 

Idag packade jag upp paketet från Butik Citronodlingen som kom igår. Olivolja, citronkräm, citronmarmelad, citronkaramaller, blomsterhonung och pistaschkakor.

På den där citronodlingen med utsikt mot vulkanen Etna jobbar Helena, som jag lärt känna på Twitter. Hon hör till en av mina trognaste twänner, varje dag kan man vara säker på att komma i kontakt med henne. Hon är också en väldigt duktig fotograf, och startade gruppen Fotografer för Livet på Flickr efter att hennes pappa drabbades av cancer och akut fick tas in på sjukhus i Bangkok.

Om jag inte hade börjat twittra hade jag aldrig kommit i kontakt med Helena och aldrig kommit på idéen att beställa delikatesser från en citronodling på Sicilien. Det är synd att jag inte kommer ihåg såna här exempel när någon anklagande frågar vad det är för mening med att twittra…

Helena hade packat ner en liten extra present, en burk Pesto Rosso. Hur kunde hon veta att just pesto är en favoritkrydda i salladsdressingen? 🙂

Sen är det en annan femma att jag börjar min Xtravaganzaperiod imorgon, så alla de här godsakerna får vänta några veckor till på att avnjutas. Fast en pistaschkaka har jag redan provsmakat.

 Den här bilden är nr 35 i fotoutmaningen 365foto 2011  jag deltar i, och temat är Hälsokost. Självklart! 🙂