Man kan ha det mysigt utan mat. Chaithe, skön soffa framför brasan, liten hund och Ipad räcker långt. Nu blir Odd sur för att jag inte räknar in honom, men han läser ändå bloggen så sällan, så det spelar ingen roll. 😉 Han ingår förresten inte i fredagsmyset, han är ju vardagsmysig.

Det tuffar på med Xtravaganza, inga problem att vara  utan mat. Tvärtom faktiskt. Det är väldigt praktiskt att slippa tänka på mat över huvud taget. Inga inköp, inga kassar att packa upp, ingen tillagning, nästan ingen disk. Just nu känns det som om jag skulle kunna hålla på flera månader.

Men jag ska ta det lugnt med träningen. Idag var jag på gymmet och märkte att orken var mycket begränsad, och pulsen inte samarbetsvillig alls. Den ville aldrig gå ner på crosstrainern. Så jag ska nog skippa den sortens träning och bara ägna mig åt styrketräning och promenader. Jag är ju trots allt inte 40 år.

Här kommer min bild nr 42 i fotoutmaningen 365bilder 2011. Det är utsikten från Långesig ner mot bryggan en kall februarimorgon. Om bara ett par månader är det dags för sjösättning!

Idag har jag haft en telefontimme på Skype med min coach Eva som bor i Chicago, och jag vet precis vem jag skulle vilja likna. Fast inte nu, utan om sådär 25 år.

Eva föreslog nämligen idag att vi skulle göra en visualisering, där jag skulle få träffa mig själv som gammal. Jag satte mig bekvämt tillrätta i stolen, Eva började med en avslappningsövning, och snart fick jag möta och prata med mig själv som 85-åring. Jag var inte hypnotiserad, men kanske i ett förstadium, djupt avslappnad.
Visualiseringen går till så att Eva frågar vad jag ser och vad jag hör, och jag svarar.

Jag fick beskriva hur 85-åringen som är jag ser ut, vad hon svarar på mina frågor, hur hennes hem ser ut osv. Det är alltså mina egna inre bilder och önskningar om framtiden som blir tydliga, tankar jag har tänkt men inte uppmärksammat själv. Jag kommer ihåg precis allt som hände under den här visualiseringen. Det konstiga är att det kändes precis som om jag var därinne i mitt framtida hem, det kändes inte alls som min egen fantasi fast det naturligtvis var just det.

I mitt nu, idag, vill jag verkligen inte likna någon annan. Jag försöker aktivt låta bli. Pressen finns överallt, att jämföra sig med andras kroppar, framgång och lycka. Eller med andra bloggare för den delen.Det spelar ingen roll om jag har 100 eller 1000 besökare på Farmorsbloggen, den är lika värdefull för mig vilket som. Och det är det viktiga.
På Lyckobloggen kan du läsa om ny forskning som visar att barn blir olyckliga av reklam, just för att de jämför sig med omöjliga förebilder.