Bröd är det bästa jag vet.
Vi har inget bröd kvar, sa Odd. Så jag blev helt enkelt tvungen att baka, fast jag inte kan äta en enda smula själv.
Ända sedan jag gick den där kursen på Lyckans Stenugnsbageri för mer än ett år sedan, har jag bakat allt bröd vi äter. I kylskåpet står fyra glasburkar med surdeg. I bokhyllan i köket står kokboken med post-itlappar på favoritsidorna.
Det tar minst två dagar att baka ett gott bröd. Ofta tre dagar. Först blanda fördegen med surdeg på kvällen. Dag två blandar jag huvuddegen, men inte förrän fördegen är riktigt aktiv och bubblig, kanske inte förrän efter lunch. Sen ska degen jäsa i sin plastlåda med lock, jag vänder och ”spänner” den tre gånger under tiden, det tar minst 5 timmar innan jag lägger upp degen på bakbordet, delar den och lägger över i brödkorgarna. Godast blir brödet om det sen får kalljäsa i sina korgar över natten i matkällaren. På tredje dagens morgon värmer jag ugnen till 250C , välter ut bröden ur brödkorgarna och skjuter in dem på den heta bakstenen i ugnen med hjälp av svärfars fina bakspade.
OBS! Att baka surdegsbröd är verkligen ingenting för en småbarnsförälder, jag hade aldrig hunnit med det när barnen var små, tänk inte ens på det! Jag berättar detta bara för att påminna mig själv om hur livet ändrar sig hela tiden, och att man aldrig kan förutsäga riktigt vem man kommer att vara tio år framåt i tiden. Tänk, jag har blivit en kvinna som bakar allt matbröd själv, vem kunde tro det? 😉
Kommentarer
Inga kommentarer än
Kommenteringen är stängd.