15 februari, Kategori: Farmor svarar själv
Svar på Farmorsfrågan nr 138.
I vems sällskap trivs jag bäst? Förutom den närmaste familjen då förstås. (Detta riskerar att bli ett ganska flummigt farmorssvar.)
Fullständiga främlingar är mitt favoritsällskap. Jag kan känna att jag hittat min själsfrände efter tio minuters samtal med en trevlig tjej i en monter på Formex. Människor jag träffar på nätet ska vi inte tala om. Jag blir familjär och personlig på rekordtid och tror alla om gott. Det är tur att jag var för gammal för Lunarstorm och MSN. Det är så enkelt med trevliga främlingar. Det enda man behöver göra är ju att vara glad och intresserad av den andre, så trivs båda parter.
Allra mest lyckad känner jag mig i sällskap med äldre män. Det har jag i arv, eftersom jag var pappas flicka. Han var supersocial när det gällde ytliga bekanta och verkade alltid trivas i alla sällskap. Nära vänner tror jag det var sämre med, jag vet faktiskt inte om han hade några riktigt nära vänner. Jag minns hans ord när han gick i pension: ”Nu ska jag aldrig krusa en enda jävel mer, det ska bli så skönt.” Fast han fortsatte förstås att vara lika snäll och trevlig hela livet, och folk älskade honom. Men nära vänner? Jag vet som sagt inte. Själv har jag i alla fall en riktig vän i vars sällskap jag alltid trivs. Hur knäpp hon än är, hur omöjlig jag än är, vi kan både sura och slåss och sen trivas i varandras sällskap igen.
Kommentarer
Du skriver att din pappa var väldigt social med ytliga bekanta men nog hade få nära riktiga vänner. Jag tror att om man har familj eller i alla fall någon som man är riktigt nära så kan ett kort trevligt samtal på fiket med en främling, några ord med busschauffören och hälsa på damens hund i parken faktiskt räcka.
Jag själv är både introvert och ganska social och med den kombinationen har jag märkt att bo i stan passar bäst. När jag behöver ensamheten så håller jag mig hemma men behöver jag social stimuli så kan jag gå ut och hittar alltid någon som är pratsugen också. Låter som en fin pappa, din pappa. Förstår varför du är klok och fin själv:)
NU blir jag rörd, vilken fin komplimang! Du beskriver så bra hur jag också känner mig. Ganska social men introvert ändå. Själv älskar jag att göra utflykter till Lysekil när jag känner mig pratsugen. 🙂
Kommenteringen är stängd.