Fem bilder av hundrasextiofem.
Aldrig har jag varit så missnöjd som fotograf som efter promenaden på Stångehuvud. Tre timmar i tio minusgrader, i strålande väder. Vi klättrade upp och nerför de branta klipporna, Odd bar kameraryggsäcken och jag fotograferade hela tiden. Klippor, utsikt, stenar, buskar, you name it. Man vet ju aldrig förrän man kommer hem och har fått upp bilderna på skärmen. Nu ville jag dessutom prova vidvinkeltillsatsen jag köpte i Malaysia, och ett polariserande filter.
När jag kom hem hade jag 165 bilder på minneskortet. Nästan alla är liksom dimmiga. Ingen riktig skärpa i någon tycker jag. Etthundrasextio raderades omedelbart. Här är ett par som är sådär, men långt ifrån bra.
De får duga för 365foto 2011.
Svar på Farmorsfrågan nr 139
Det är klart att man kan fira utan mat.
Det har jag gjort idag. Tvillingarna, dvs mamma L och pappa L firades på 33-årsdagen med familjelunch på Café Cava på Olivedalsgatan. Vi blev 9 vuxna och 5 barn, och vi hade en jättemysig timme tillsammans med presentuppackning och allmänt kaos, som vanligt.
Jag sörplade på min pulversoppa, persika dagen till ära. Jag tror inte jag hade haft ett dugg roligare med lasagne eller pasta istället.
Efter lunchen målade några av oss keramik på Pick’nPaint, som är ett riktigt roligt ställe, verkligen värt ett besök! Det går till så att man väljer bland färdiga, oglaserade keramiksaker som man målar med porslinsfärger. Efter två veckor kan man hämta sin färdigbrända keramik som nu är vackert glaserad.
Lille L hittade genast en döskalle bland alla valmöjligheter, flickorna valde glassstrutar och små keramikdjur. Kanske var lille L, snart 4, i yngsta laget. Han tröttnade rätt fort och beordrade mig att måla klart hans döskalle. Sen ville han i alla fall måla en glass också, och den fick farfar avsluta.
Efter tre timmar hade vi målat tio saker som lämnades kvar för att brännas i ”den magiska ugnen”. Om två veckor ska jag hämta ut mästerverken. 🙂
– Posted using BlogPress from my iPad
15e dagen utan mat.
Jag klarar det! Nu har det gått två veckor sedan jag började med Xtravaganza. Eftersom jag går i en grupp som inte ska väga sig förrän efter tre veckor, så vet jag inte alls var min vikt står nu. Caroline på Allsports säger att man kan räkna med 7-8 kg minus på tre veckor. När man slutar med pulversopporna går man direkt upp 2 kg, eftersom glykogendepåerna fylls på igen och binder ca 2 kg vatten.
Men jag tänker fortsätta längre än tre veckor, tills jag nått min målvikt. Nu börjar ett nytt skede i mitt liv. Ett där jag tar hand om både kropp och själ.
Mitt mål handlar inte om utseende, utan om att leva frisk så länge jag lever.
Idag har Odd och jag promenerat nästan 3 timmar på klipporna väster om Lysekil. Alla mina bilder från den promenaden blev suddiga och konstiga, antingen beroende på alla minusgrader, eller på objektivet.
Men den finaste bilden låg ändå och väntade på mig hemma i mobilen. Herregud så fort det går!
– Posted using BlogPress from my iPhone
