Svar på Farmorsfrågan 141.
Ja, vad gör jag när jag behöver ny inspiration?
Den Farmorsfrågan ställde jag i torsdags, och jag hann inte skriva något svar som vanligt på fredagen. För sen ställdes allting på ända när mamma A åkte till BB på eftermiddagen och lilla I föddes på kvällen.
Nu är det redan söndag eftermiddag, och jag behöver verkligen svaret på den frågan. För efter helgens känslosvall, resor och allmän uppståndelse känner jag mig helt tom på energi och lust. Oinspirerad är en underdrift, apatisk är nästan ett bättre uttryck.
Jag borde rycka upp mig, ta en promenad, lyssna på musik, göra något roligt. Allting är ju egentligen underbart, varför denna tunga olustkänsla? Jag behöver verkligen ny inspiration!
Men om jag lyssnar på min kropp och själ blir svaret något helt annat än att jag måste rycka upp mig.
Nu är det dags att sjunka ner i soffan under en mysig filt och göra ingenting alls, utom möjligen lägga in en ny vedpinne i brasan då och då. Inspiration kräver återhämtning och växer inifrån, den kan inte kopplas på genom att trycka på rätt knapp.
Kommentarer
Hej! Jag förstår att det har varit fullt upp hela helgen med alla barn och barnbarn som skall träffas och hälsa på lillan. Åh, så söt hon är!
Du är bara trött tror jag.
Kram från Annika, vi hörs i morgon.
Tack, du har nog rätt. <3
Var på gallerier och tittade på riktigt dålig, tråkig konst. Det var mycket inspirerande! Tänker att det är hemskt svårt med konsten, att lyckas skapa eller uttrycka något vettigt, som kan betyda något värdefullt för någon. Många konstnärer orkar ändå kämpa på och mina egna trevande försök tillhör i alla fall inte de värsta. Sedan såg jag en fantastiskt, spännande utställning som gav mej massor av nya tankar. Efter detta en märklig teaterföreställning som fick mig att gråta av sorg och glädje. Upplevde att konst kan vara en ren kärleksgåva. Tillbaka i lugn och ro, ensam i ateljén med lite mer lust nu…
Ewa, det låter som om du har varit på känslospa, med den ena duschen av inspiration efter den andra.:-) Konsten som kärleksgåva tycker jag är en härlig tanke. Den tilltalar mig mycket mer än tanken på att man ska försöka ”lyckas” som konstnär (även om inte just jag har några sådana ambitioner). Det är väl det där med pengar och försörjning bara…
Kommenteringen är stängd.