Äntligen, äntligen… Nu kan man börja leva på riktigt igen. Även om det är kallt ikväll, så är det ändå vår på riktigt. Solen har kommit tillbaka, det är grönt när jag tittar ut genom fönstret. Jag har lagt dahliaknölarna i vatten och i trädgården är allting rensat och städat. Imorgon är det den första av fem, kanske sex njutbara månader. Jag vet att jag låter som en gnällspik nu. Men det hände något med mig denna vintern. Det var den sista vintern i mitt liv som jag tillbringar instängd på grund av mörker och kyla.

Vid tvåtiden blev det plötsligt så tyst. Lille L och hans pappa åkte tillbaka till stan för att fira Valborg med E och kompisar. Men på torsdag träffas vi igen, då ska jag vara barnvakt medan L:s mamma har en gästföreläsning. Kanske kan vi ta en kortis till Liseberg? 🙂

Tack vare pappa L har Odd nu kommit en bra bit på väg med båten, nya akterpulpiten är på plats och en del motorfix hanns också med. Jag har lovat vaxa och autosola mässingsdetaljer och rostfritt. Sen.

Lille L och jag har fyllt på sandlådan med ny sand och tvättat alla sandleksakerna. L har kissat på gräsmattan, gungat i päronträdet, hälsat på lammen och lekt en massa med Sigge.

Vi har också suttit i hammocken tillsammans och laddat hem en ny Angry Cats och en Talking Larry plus en Talking Ben till min Iphone. Talking Ben var lite lurig, han ville plötsligt ha 15:- för att fylla på några provrör med kemikalier. Innehållet i provrören kunde man sedan få honom att blanda, och så hände diverse roliga saker, explosioner, eldsflammor och annat. Nåja, 15:- räckte rätt länge.

Rita en bil och skriva ”ost”, ”Leon” och ”appap” medan farmor gör en massa långtråkiga saker, som att baka bröd.
Sen borsta tänderna. Noga.
Äntligen dags att cykla till stranden och se om där finns några krabbor än. Pappa har ordnat världens bästa stödkäpp till cykelb, istället för stödhjul. Enda nackdelen är att farmor inte orkar springa så snabbt som lille L kan cykla.
Och ännu är klockan bara 9 på morgonen! 😉

Tänk att jag hade glömt hur den här boken slutar? Den som jag läst för både tvillingarna (tror jag) och store J. Senast för femton år sen… Det är en underbar bok om frihet och frigörelse, lagom filosofisk och samtidigt både hemsk och spännande. Fast med ett lyckligt slut förstås. Och otroligt fina teckningar.

Nu är det lille L som ligger bredvid mig, med varm mjölk i nappflaskan och snutten mot kinden.

Älskade lilla unge!

”Livsfilosofi”  låter så högtidligt och allvarligt. Hur många har en sån idag? Och hur många lever isåfall upp till den?

Om jag hade försökt formulera en egen skulle den nog ha handlat om att jag vill vara vänlig och snäll mot mina medmänniskor. Och att jag alltid försöker se det positiva i allting.

(Fast jag vet att jag kan vara den mest långsinta människa som går i ett par skor. Samt även ovänlig, elak och negativ.) 

En mer ärlig livsfilosofi  är kanske den jag ser i backspegeln. Den låter i såfall så här: Gör det –  nu! Det har varit både bra och dåligt.

Bra, för att jag har fått en massa saker att hända i mitt liv eftersom avståndet mellan tanke och handling är väldigt kort. Jag är en typisk s k ”doer”. Hopp i tunnan!

Dåligt, av precis samma skäl. Det finns katastrofer jag kunde ha undvikit om jag hade tänkt ett tag till. Det finns katastrofer jag slapp undan av ren tur. Tänk att jag kunde ha flyttat till Haiti  som ensamstående mamma med min lilla 3-åring. Tur för mamma A att jag träffade Odd och blev kär i honom istället! 😉

Dåligt var det också att ”Gör det nu!” uppmuntrade stress, otålighet och extrema prestationskrav. Det kunde faktiskt ha tagit livet av mig alldeles för tidigt.

Nej, från och med nu tror jag att jag ska prova den här livsfilosofin istället: ”Njut av livet och var tacksam!”

Nu skulle jag kunna gå omkring utomhus med kameran hela dagarna. Vart man vänder sig finns det fina motiv.

Men eftersom vi just har blivit klara med både en ny glasmodell och ett nytt silversmycke på LifeStone har jag fotograferat produkter inomhus idag, för produktkatalogen.

När jag var färdig kunde jag inte låta bli att ta med mig ett glasblock ner till sjön för att experimentera lite.

Så här blev det:

På hemvägen fick jag syn på Odds bortglömda cykel bakom garaget.

 Och innanför grinden blommade förgätmigejen.

Den här bilden tog jag till förra veckans tema på FotoSöndag som var ”Rund”. Det är lilla A som gör en chokladboll av sand på Påskafton.

Nu har den gått upp på Flickrs egen topp 500 lista Explore, vilket är väldigt fint och hedrande! 🙂 Hittills under ett år har jag lyckats få med 7 st bilder där. Här kommer de andra. Alla har varit bidrag till FotoSöndag. Det är omöjligt att förutsäga vilken bild som ska lyckas nå Explore, det beror inte på antalet visningar eller kommentarer utan på någon hemlig urvalsprincip på Flickr. Det gör att man som fotoamatör med få beundrare och litet nätverk har lika stor chans som de etablera fotograferna med egna ”fanclubbar” och massor av kontakter. Förutom att de är mycket skickligare förstås! 😉

Vilken är din livsfilosofi?

Undrar om du kan förstå hur lycklig och stolt jag är över att kunna ha den här skinnjackan och de här Replayjeansen? 15 kg mindre sen den 5 februari i år, (tack vare Xtravaganza och Caroline på Allsports) och hela 25 kg mindre än vid hälsokollapsen i september för 18 månader sedan.

Tänk att jag släpade runt på 25 kg mer kropp. Hur orkade jag? Det är lika mycket som en hel säck med fårfoder, som jag alltid ber Odd om hjälp med. Eller en stor säck Blomjord.

Nej visst nej, jag orkade ju inte. Ena knäet är opererat och varje morgon äter jag blodtrycksmedicin. Men den har jag fått löfte av doktorn om att jag kan försöka ta bort i sommar. 🙂

Skinnjackan hittade jag igår  i secondhand affären Lailas i Göteborg. Den har lite knuttestuk och min favoritfärg rubinröd, och jag fick den för ett riktigt fyndpris, bara 795:-

Skinnjackan och jeansen är målet jag satte upp för etapp två i min viktminskning i februari. Då hade jag 10 kg minus som målsättning, men det blev 15 av bara farten. Nu är jag väldigt noga med vad jag äter, och att jag äter, mobilen är min matklocka så jag inte ska glömma de viktiga mellanmålen. Aldrig mer över 72 kg, det har jag lovat mig själv.

Det har blivit lite oreda bland farmorsfrågorna över påsken. Men frågan var såhär: ”Vad drömde du inatt? ”

Oftast minns jag inte alls vad jag har drömt, och om jag gör det brukar det oftast vara något riktigt hemskt. Jag tror verkligen att drömmarna är en slags ventiler för själen, och att det kan vara väldigt givande och läkande att intressera sig för sina drömmar.

Inatt drömde jag att jag provade kläder. Inte vilka kläder som helst, utan vackra balklänningar. Jag gick ur affär och i affär och provade den ena skapelsen mer fantastisk än den andra. Alla passade, men det var omöjligt att bestämma sig. I sommar är vi bjudna på ett jättebröllop i Montreal i Canada, så det var ingen mystisk dröm. ”Vad ska jag ha på mig?” har surrat i mitt huvud ända sen inbjudan.

Eftersom jag var i Göteborg idag på ett möte, bestämde jag att testa om drömmen var ett tecken, och kollade två secondhandbutiker i Vasastan. ”Vintage” och ”Lailas”, båda på Götabergsgatan. Jag hittade ingen balklänning, men en fantastisk skinnjacka för bara 750:- Bild kommer imorgon! 🙂

Efter mötet lunchade jag med Åsa som har Wojtans blogg och som idag fanns på hela GP:s förstasida av en väldigt otrevlig anledning. En sjuk person har ”kapat” hennes liv på Facebook och gjort det till sitt eget!

En ängsligare person skulle väl ha stängt ner sin blogg och dragit täcket över huvudet, men modiga Åsa gör tvärtom. Här fattas lagstiftning, anser hon, och hoppas på debatt. För det handlar ju inte bara om att knycka bilder på hennes barn på bloggen, vilket polisen anser och därmed kan de i stort sett inte göra någonting. Heja Åsa!

Aftonbladet intervjuade medan jag väntade, så imorgon (onsdag) kan du nog läsa om henne där också. Jag passade på att ta ett eget porträtt av Åsa medan AB:s fotograf höll på.