Nu är jag riktigt, riktigt förbannad. Farmorsförbannad!

Motvilligt har jag accepterat att Odd köpt lotter i Postkodlotteriet, eftersom jag inte gillar lotterier. Men jag har gått med på just Postkodlotteriet, eftersom de skänker en massa pengar till WWF där Odd har varit styrelseledamot och fortfarande är engagerad.

Men nu går Fan på torra land! Läs här vad Calle Schulman skriver i sin blogg, om hur Postkodlotteriet stoppar andra, ”konkurrerande” organisationer från att ta emot gåvor.

Aftonbladet skriver också på förstasidan i sin nätupplaga om det här. Det blåser upp till mediestorm, bra!

Jag blev inte bara arg, utan även ledsen när jag läste listan över organisationer som skrivit på Postkodlotteriets avtal  där de avsäger sig rätten att ta emot pengar från andra organisationer. På den listan står t e x Sjöräddningssällskapet. Och Läkare utan Gränser! Hur är det möjligt? 

Just nu debatteras det friskt på Twitter och bland annat sägs det att PAF, som Calle Shulman bloggar för, är lika stora syndare själva.

Jag bara hoppas att debatten öppnar dörrar och fönster och släpper in ljus och luft i dessa unkna rum.

Vad drömmer jag om att göra sen? Åh, jag har en lång lista.

1. Träna upp min skolfranska så att jag kan prata som Jaques Brel sjunger.

2. Köpa ett par fräcka jeans i storlek 30/31. Och en skinnjacka.

3. Lära mig ett språk till – kanske kroatiska?

4. Ha en fotoutställning.

5. Gå på kameravandring i något vilt och vackert land.

6. Bygga ett trädgårdsförråd.

7. Gå med i en orkester med mitt dragspel.

8. Skaffa mig ett övervintringshem, i ett varmare land.

9. Bli expert på bildbehandling.

10. Ta hand om alla mina bilder och göra fotoböcker till barnen.

När inträffar då detta ”sen”? Det är det svåraste. Hur ska jag hinna med allt jag vill innan jag blir gammal? Hur gör man för att leva i nuet, när nuet skenar?

Jag har märkt att Farmorsbloggen börjar bli mer och mer melankolisk. Det var inte meningen. Men inget att göra åt, tankarna far som dom vill… Här kommer en bild som inte har något samband alls med den här texten. Ändå har jag tänkt på den hela tiden jag har skrivit, så den måste ha något att säga i sammanhanget… 😉