Tänk att jag hade glömt hur den här boken slutar? Den som jag läst för både tvillingarna (tror jag) och store J. Senast för femton år sen… Det är en underbar bok om frihet och frigörelse, lagom filosofisk och samtidigt både hemsk och spännande. Fast med ett lyckligt slut förstås. Och otroligt fina teckningar.

Nu är det lille L som ligger bredvid mig, med varm mjölk i nappflaskan och snutten mot kinden.

Älskade lilla unge!

”Livsfilosofi”  låter så högtidligt och allvarligt. Hur många har en sån idag? Och hur många lever isåfall upp till den?

Om jag hade försökt formulera en egen skulle den nog ha handlat om att jag vill vara vänlig och snäll mot mina medmänniskor. Och att jag alltid försöker se det positiva i allting.

(Fast jag vet att jag kan vara den mest långsinta människa som går i ett par skor. Samt även ovänlig, elak och negativ.) 

En mer ärlig livsfilosofi  är kanske den jag ser i backspegeln. Den låter i såfall så här: Gör det –  nu! Det har varit både bra och dåligt.

Bra, för att jag har fått en massa saker att hända i mitt liv eftersom avståndet mellan tanke och handling är väldigt kort. Jag är en typisk s k ”doer”. Hopp i tunnan!

Dåligt, av precis samma skäl. Det finns katastrofer jag kunde ha undvikit om jag hade tänkt ett tag till. Det finns katastrofer jag slapp undan av ren tur. Tänk att jag kunde ha flyttat till Haiti  som ensamstående mamma med min lilla 3-åring. Tur för mamma A att jag träffade Odd och blev kär i honom istället! 😉

Dåligt var det också att ”Gör det nu!” uppmuntrade stress, otålighet och extrema prestationskrav. Det kunde faktiskt ha tagit livet av mig alldeles för tidigt.

Nej, från och med nu tror jag att jag ska prova den här livsfilosofin istället: ”Njut av livet och var tacksam!”