Äntligen, äntligen… Nu kan man börja leva på riktigt igen. Även om det är kallt ikväll, så är det ändå vår på riktigt. Solen har kommit tillbaka, det är grönt när jag tittar ut genom fönstret. Jag har lagt dahliaknölarna i vatten och i trädgården är allting rensat och städat. Imorgon är det den första av fem, kanske sex njutbara månader. Jag vet att jag låter som en gnällspik nu. Men det hände något med mig denna vintern. Det var den sista vintern i mitt liv som jag tillbringar instängd på grund av mörker och kyla.
Vid tvåtiden blev det plötsligt så tyst. Lille L och hans pappa åkte tillbaka till stan för att fira Valborg med E och kompisar. Men på torsdag träffas vi igen, då ska jag vara barnvakt medan L:s mamma har en gästföreläsning. Kanske kan vi ta en kortis till Liseberg? 🙂
Tack vare pappa L har Odd nu kommit en bra bit på väg med båten, nya akterpulpiten är på plats och en del motorfix hanns också med. Jag har lovat vaxa och autosola mässingsdetaljer och rostfritt. Sen.
Lille L och jag har fyllt på sandlådan med ny sand och tvättat alla sandleksakerna. L har kissat på gräsmattan, gungat i päronträdet, hälsat på lammen och lekt en massa med Sigge.
Vi har också suttit i hammocken tillsammans och laddat hem en ny Angry Cats och en Talking Larry plus en Talking Ben till min Iphone. Talking Ben var lite lurig, han ville plötsligt ha 15:- för att fylla på några provrör med kemikalier. Innehållet i provrören kunde man sedan få honom att blanda, och så hände diverse roliga saker, explosioner, eldsflammor och annat. Nåja, 15:- räckte rätt länge.
Rita en bil och skriva ”ost”, ”Leon” och ”appap” medan farmor gör en massa långtråkiga saker, som att baka bröd.
Sen borsta tänderna. Noga.
Äntligen dags att cykla till stranden och se om där finns några krabbor än. Pappa har ordnat världens bästa stödkäpp till cykelb, istället för stödhjul. Enda nackdelen är att farmor inte orkar springa så snabbt som lille L kan cykla.
Och ännu är klockan bara 9 på morgonen! 😉