Dopdag.
Tänk att få ett strålande leende av en nydöpt bebis, det måste väl vara lycka för en präst?
Vilken tur mamma A har, med två storasystrar som inte vill något hellre än att bära lilla Mini.
Efter dopet var det stort släktkalas hemma i radhuset. Jag räknade inte, men vi var nog säkert 25. Många hade med sig något att ställa på bordet, så det var överdåd som vanligt. Pajer, sallader, små piroger, tårtor, kakor. Av en händelse visade det sig att varenda rätt var helt vegetarisk. Det var inte alls planerat, men alla blev glada och buffén var jättegod. Kött är inte någon självklarhet längre, det är en stor skillnad mot för några år sedan. Jag tycker det har förändrats väldigt fort. Inte mig emot.
Men nu är jag hemma på Flatön igen, klockan är sent och jag är väldigt trött. Det blir inget svar på Farmorsfrågan nr 161 ikväll. Nu vill jag bara sova. Tack mina älskade barn för alla fina barnbarn ni ger mig, för alla dop och födelsedagsfester och julkalas och Lisebergskvällar och badutflykter. Och för alla svärdöttrar och svärsöner och nya familjemedlemmar. Ni är mitt livs stora rikedom.
