Jag vägrar att bli en kokt groda.
Historien med Ola Lindholm och kokainmisstankarna får mig att skriva ett blogginlägg som är väldigt ovanligt för Farmorsbloggen. Jag är ju inte politisk eller samhällsdebatterande. Men jag är intresserad av moral, och detta handlar i högsta grad om moral. Din och min.
Du har väl hört liknelsen om grodan som befinner sig i en gryta med vatten? Vattnet står på spisen och värms upp långsamt. Så långsamt att grodan vänjer sig gradvis vid den allt högre temperaturen och när det blir farligt varmt är det för sent att hoppa ur. Finito grodan…
Den här liknelsen är användbar. Jag försöker verkligen vara uppmärksam, så att jag inte blir avtrubbad. Jag ser inte på skräckfilmer till exempel, för jag vill inte vänja mig vid rädsla och kräva högre och högre doser av skrämsel för att känna den där adrenalinkicken, det där pirret i hela kroppen som är både hemskt och härligt. Jag tror att det finns en risk att man blir vad man ser, precis som man blir vad man äter.
Historien med Ola Lindholm i Expressen får mig att undra om jag ska sluta läsa kvällstidningar också? Vill jag vara delaktig i att förfölja och knäcka människor som misstänks för det ena eller andra brottet? Har jag börjat vänja mig vid att läsa och acceptera historier som är resultat av rättsövergrepp och korruption?
Det finns två inlägg i den här historien som jag tycker att du borde läsa innan du bestämmer vad du själv tror.
Det ena är skrivet av Ola Lindholm själv.
Det andra är skrivet av Joakim Jardenberg.
129/365 foton 2011. Tema: Stadspark.
Rätt gissat!
Hurra, jag hade rätt, min födelsedagspresent började på N. Som i Namnskylt till båten. Den gamla skylten som pappa L tillverkade i skolslöjden satt fast på gamla Tumlaren när vi sålde båten i somras, och jag sörjde att vi inte skruvade loss den. Hela vintern har jag tjatat på Odd att han måste försöka få tillbaka skylten. Sista tiden har han svarat så undvikande ”ja ja, jag ska ringa!” Inte likt honom, nu vet jag varför! 🙂 Nu är skylten som ny igen, lackad och nymålad. Den var bästa presenten redan för 15 år sedan. Nu har jag dessutom fått den två gånger.
– Posted using BlogPress from my iPhone
MammaGalan och jag.
Just nu sitter jag på ett hotell i Kalmar och längtar lite efter mitt arbetsrum hemma – eller rättare sagt, efter mina bildservrar. Men det är tur att jag inte har dem här, för då skulle Odd bli rätt sur. Vi har ju rest iväg bl a för att fira min 61-årsdag imorgon. Jag får snika åt mig några minuter nu när han rastar hunden, för att lägga ut några snabba bilder från MammaGalan, bilder som jag själv är med på (bara för att du frågade, Emelie! 😉 )
Ikväll har vi grillat på store J:s balkong. Oxfile och scampi och halloumi, så magen står i fyra hörn. Vi skulle egentligen ha gått ut på restaurang, men J föreslog sin balkong istället. Och det har varit en fullpoängarkväll med sol och värme. Och vi hörde göken!
Tänk att vår lille sladdis är så vuxen att han har bytt från sin lilla studentlya till en riktig lägenhet för att ”jag måste ha ett riktigt kök, morsan,med riktig spis och frys.” Snart har han klarat alla tentor som han måste ha för att bli 2e maskinist.
Några bilder från MammaGalan
Hinner lägga in några bilder från Galan innan jag måste slita mig från datorn och bildbehandlingen av alla underbara foton jag tagit i helgen! Imorgon är en ny resdag.
Det får bli fler bilder senare under veckan.
Men kolla här, så vackra ni är!
128/365 foton 2011. Tema: Gala.
MammaGalan – allt jag önskar att jag hade sagt.
På väg hem med X2000 efter MammaGalan. Kan man säga annat än att den som vann kategorin ”Bästa Mammabloggare” verkligen är kvalificerad – 10 barn!! (länken kommer när jag är hemma vid datorn igen.) Någon vid mitt frukostbord trodde att det t o m hunnit bli 11 barn sen bloggen startade. Hur hinner hon blogga undrar jag? Jag som hade fullt upp med 4 barn!
Huvudet är fullt av tankar efter gårdagen. Jag känner förundran och rörelse. Så många unga mammor som tar risken att dela sina tankar och sin vardag helt öppet på nätet. Det måste ju betyda att det är värt priset, man får tillbaka det man ger, och mer till.
Det känns så hoppfullt att få vara med om detta. Hela MammaGalan präglades av samhörighet och glädje. Och ett slags systerskap. Om 180 kvinnor med helt olika bakgrunder och värderingar kan ha en så trevlig kväll tillsammans så måste det väl finnas hopp om en bättre värld också?
Det grämer mig att jag inte sa någonting alls i den här stilen när jag hade chansen igår, som sponsor med mikrofonen i handen.
Hoppas vi ses allihop nästa år igen, gärna dubbelt så många! 🙂
– Posted using BlogPress from my iPhone
Galamiddag!
Det här är roligare än Ladies Night! 180 mammabloggare uppdelade 6 och 6 vid dukade bord, och helt fantastisk mat. Det här är förrätten: kronärtskockssoppa med grillad scampi.
Somliga gillar att blanda fruktsoda och Chardonnay – ikväll är allt tillåtet. 🙂
– Posted using BlogPress from my iPhone
MammaGalan eftermiddag.
Måste vila huvud och fötter en stund, smiter upp på rummet medan det är modevisning. Det är en galet intensiv, rolig, positiv tillställning som pågår. Succén är redan total, fast det inte varit prisutdelning än.
Men alla 180 mammabloggare som kommit hit är vinnare. Jag har sällan känt så mycket positiva vibbar så komprimerat förut. Dels får alla en massa små presenter och påsar fulla av varuprover. Dels är (nästan) alla barnlediga och kommer med en kompis, det är lite tjejfestkänsla.
Här är lite blandade bilder.
Först ut: glada Erica i Alltförföräldrars monter. På jakt efter nästa Toppbloggare! 🙂
Åsa, Josefine, Sofie och Susanne!
Paus i solskenet.
Glada Johanna syntes förstås!
Här står jag med min orangea banderoll ”Toppbloggare”
– Posted using BlogPress from my iPhone
Tidig morgon.
Vaknar kl 05.00 i mitt hotellrum i Solna av koltrasten och morgonljuset. Huvudet fullt av tankar på alla mammabloggare jag vill träffa idag.
Men jag måste sova lite till för att orka dagen. Känner en sån tacksamhet. Utsikt från mitt fönster.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Kvällen innan Mammagalan.
Rummet på Radisson Blu Royal Park i Solna är ett av de finaste jag bott i. Högst upp på 7e våningen, med utsikt mot vattnet.
Hungrig och lätt sjösjuk efter tågresan letade jag mig fram till restaurangen, där stämningen redan var hög och glad med flera sällskap av mammablogare vid olika bord. Det är alltid liiite jobbigt att komma ensam och sist, tycker i alla fall jag, särskilt när man inte känner de andra särskilt väl. Men bloggkompisen Sofie (FruSofie) reste sig snabbt upp från bordet i restaurangen och viftade åt mig, och sen var det lätt. Det skiljer ju sådär 35 år i ålder mellan mig och de flesta mammabloggarna. Men det glömde jag snabbt, vadå, jag minns mina förlossningar som igår! 😉
En underbar Ceasar sallad och en spexande Emelie gjorde att humöret snart var på topp.
Här kommer det att krylla av mammabloggare imorgon. 180 personer hörde jag någon säga. Är det möjligt? Fast den här vackra spegelgången är bara en av alla lokaler som MammaGalan disponerar på hotellet. Hoppas det är här jag får visa upp LifeStones olika produkter imorgon. Så vackert, och vilket ljus!
Nu ska jag bara kolla hur barnen har det (på Facebook) och sen lyssna på mitt avslappningsband i sängen. Slutar ofelbart med att jag somnar och sen vaknar mitt i natten för att hörlurarna är obekväma. 🙂
– Posted using BlogPress from my iPad
Farmorsfrågan nr 157
Hur vill du leva dina kommande tio år?
– Posted using BlogPress from my iPhone
