Hur beskriver jag mitt liv om någon frågar? 

En person talade om för mig att han/hon inte längre läste min blogg, bland annat eftersom jag satte alldeles för höga och orealistiska mål.  Till exempel hade jag i våras skrivit en lista som var höjden av orealisiska förväntningar. Listan beskrev allt jag ville hinna med i sommar. 

”Livet är ju faktiskt mest en massa ärenden,” sa den här personen till mig. 

Först blev jag väldigt häpen och tyst. Det här var ju sanning för den här personen. Sen började jag fundera.  Är jag en sämre människa som inte tycker att livets huvudsakliga innehåll och mening är ärenden,  plikter, strävanden och måsten? Är det egoistiskt och omoraliskt att sträva efter personlig lycka och självförverkligande,  istället för att i första hand försöka leva upp till omgivningens förväntningar? 

Som så många gånger förr tar jag hjälp av LyckoBloggen, som drivs av några lyckoforskare vid Lunds Universitet, för att se om jag kan hitta svar.  

Jag hittar en recension av boken Lyckans verktyg , skriven av psykologiprofessor Sonja Lyubomirsky, en av världens ledande lyckoforskare. Boken är strikt baserad på forskning om vad som fungerar och vad som inte gör det, när det gäller vad du kan göra för att bli lyckligare. Den kostar 44:- i pocket på Adlibris! Jag har just klickat hem den. Kanske ska jag köpa en var till alla på jobbet? 

Här är en sammanfattning av de viktigaste knepen: 

Lyckostrategierna
1. Uttryck tacksamhet.
2. Tänk positivt.
3. Jämför dig inte med andra.
4. Var snäll.
5. Vårda sociala relationer.
6. Lär dig härda ut.
7. Lär dig förlåta.
8. Sträva efter flow.
9. Njut av livets glädjeämnen.
10. Sätt upp mål och sträva dit.
11. Utöva religion eller andlighet.
12. Ta hand om din kropp 

När jag tänker igenom den här listan blir det lätt att svara på frågan om det är fel att söka lyckan istället för att uppfylla livets plikter och ärenden? 

Nej. 

Mitt liv är ett äventyr, fullt av möjligheter till underbara upplevelser som jag vill hinna med.  Det gör mig inte till en sämre människa. 🙂