Svar på Farmorsfrågan nr 187.

Ibland blir det bara för mycket grått och trist och för mycket kyla. När jag inte kan värja mig mot pessimister och glädjedödare och lyckosabotörer, då rymmer jag någon annanstans.

Vart jag flyr, det beror på var jag är. Om jag är fast på ett tåg eller någonstans där jag inte kan flytta mig rent fysiskt, då tar jag fram hörlurar och Ipod, Ipad eller Iphone. Musiken sviker aldrig, kan alltid lugna, trösta och lyfta humöret.

Om jag är hemma och längtar bort för en stund, tänder jag en brasa i kaminen i uterummet och kryper upp under ett fårskinn i soffan. Snart får elden fäste i björkveden och värmen från kaminen sprider sig i hela rummet. Nu kan jag jobba med datorn i knät, eller läsa, eller blogga, eller redigera bilder.

Men uterummet i all ära, jag har nästan alltid en längtan att resa längre bort. Alldeles oavsett om jag känner mig lite låg eller inte. Just nu fantiserar jag om södra Turkiet,  Thailand eller Vietnam. Men Kanarieöarna vore inte heller fel, jag har hört berättas om fantastiska vandringsleder i bergen. Det ska vara lagom varmt och lagom spännande. Jag är inte någon äkta äventyrerska, ingen som tar farliga risker. På Adlibris hittar jag boken ”Vandra på Kanarieöarna – 50 vandringsturer på Kanarieöarna ” och klickar förstås genast hem den. Kommer i brevlådan om ett par dagar. Internet är fantastiskt.

Vad är en farlig risk? Jag både gick och cyklade ensam i timmar, sena helgkvällar i Paris och Montreal i våras. Helt utan ängslan, kände mig aldrig osäker. Men när jag tänkte ta tunnelbanan till södra Stockholm i lördags natt och promenera sista biten till hotellet, blev jag varnad av hela mitt sällskap och övertalad att ta taxi istället. Är det verkligen så farligt i Stockholm och så fridfullt i Paris?

Ibland undrar jag om min längtan bort helt enkelt beror på att det händer för lite här hemma på ön?

Fortfarande utmattad, sur och zombie efter tre heldagar på Underbara Barnmässan. Konstigt nog, för det var jätteroligt hela tiden, jag hade verkligen inte en enda minut av hemlängtan eller tristess eller någon annan dålig känsla. Fast jag var i Stockholm, brukar inte må så bra där… 😉 Mentalt måste det tydligen ha varit värsta maratonloppet för lantisen i mig. 

Efter att ha vilat hela måndagen och röjt undan det värsta i mailboxen i morse satte jag mig framför brasan och gjorde något riktigt roligt: drog vinnarna i vår tävling. Tre vinnare får varsitt Mammas Hjärta i silver. Det gällde att rösta på vilken tavla som var finast och motivera varför. Femhundra hade röstat! 

Fredagstävlingen vanns av Anna Söderberg. Kolla hennes blogg och säg grattis du också!

Lördagstävlingen vanns av Linda Asplund. Kolla hennes blogg och skriv en grattiskommentar!

Och söndagstävlingens vinnare blev Jennie Lundin. Kolla hennes blogg och hälsa från mig!

Grattis! Presentkort kommer på posten! Det var omöjligt att välja bland alla fina formuleringar så jag drog helt enkelt lott bland dem som röstat på dagens ”vinnartavla”. På fredag och söndag vann fjärilsmönstret, på lördagen fick maskrostavlan med den grå bakgrunden flest röster. Eller om det var tvärtom… 

Det bästa och roligaste med att skriva Farmorsbloggen på Allt för Föräldrar är faktiskt alla unga mammor jag lär känna. Det ger massor av energi och hopp och livsglädje. Det hjälper mig att inte falla in i rollen som ”61 årig tant”. Det vore nog lätt hänt faktiskt, om jag inte hade tillgång till den här världen med alla unga mammabloggare. Lofsan, Evelina, Natascha, Bambi, Åse, Teresa och Lotta. Och Dorothea som fattades oss, hon blev magsjuk stackarn. 

Nya sen sist jag träffade hela gänget var Natascha med superhärliga och provocerande feministbloggen Lady Dahmer, Åse med LCHFbloggen femtiosex kg och Lofsan med sin mammablogg om träning.