Att bry sig på rätt sätt är varje förälders svåraste utmaning. Det finns alltid så många experter, men när man till sist förstår vad som verkligen var det rätta sättet är experterna försvunna och kan inte ställas till svars. För det dröjer så länge innan man har facit.
Själv jag har mutat, hotat, belönat, tvingat, förbjudit, kramat, tröstat, flyttat, bytt skola.
En del av det där har varit helt rätt, tycker både mina fyra barn och även jag själv fortfarande. Men en del har vi helt olika åsikt om. ”Hur kunde ni? Förstod ni inte vad ni ställde till? Det har påverkat hela mitt liv!”
Såna saker måste man som förälder helt enkelt vara beredd på, 20 år senare. Bara hacka i sig.
Den enda trösten är att man i alla fall gjorde sitt bästa, efter omständigheter och eget omdöme. Det finns inga perfekta föräldrar.
Det måste väl ändå vara en ganska värdefull insikt för barnen, när det är deras egen tur att försöka bry sig på det rätta sättet?