Det kommer alltid svarta dagar, mulna dagar, gråa dagar, tunga dagar, deppiga dagar. Alla drabbas av det, såklart även jag fast jag skriver en superpositiv blogg där det kanske verkar som om lyckan alltid lyser.

Men precis som lyckliga dagar försvinner alldeles för snabbt, så passerar även de deppiga. Man kan faktiskt bara vänta ut dem. Det viktigaste jag lärt mig om hur man hanterar en dålig dag, hörde jag av en arbetskamrat. Han sa: ”Fatta inga som helst avgörande beslut när du är arg, upprörd eller ledsen.”

Just idag vill jag kanske inget annat än att säga upp mig, sälja huset och företaget och flytta utomlands. Men imorgon är de tankarna försvunna. Hastigt mod är inte någonting att bygga på. Det hörs ju på uttrycket. Hastigt mod. Mod som går över.

Så vad gör jag? Först analyserar jag : Vad beror detta på? Håller jag kanske på att bli sjuk? Kvällen innan en förkylning bryter ut är jag sur, stingslig, argsint och ledsen. Det slår aldrig, aldrig fel.

Sen skämmer jag bort mig själv. Inte med choklad längre. Men med ingefärsthe, brasa, musik och böcker. Med motion, inget hjälper så bra som en joggingrunda. Chansen är stor att jag kommer på varför jag deppar medan jag springer.

Just nu har jag väldigt många olika böcker igång samtidigt: Morlandas Hembygdsbok nr 1, Tomas Tranströmers samlade dikter, Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf, Brev i Bohuslän berättar av Johan Pettersson. I hyllan på vänt står Blodläge av Johan Theorin, Min Kamp 1 av Knausgård och Kapten Corellis Mandolin av Louis de Bernieres.

Det är som om jag nu försöker ta igen alla år av för lite läsning. Men nu läser jag på ett helt nytt sätt, sedan jag börjat mitt skrivarprojekt. Det har både fördelar och nackdelar. Pocketböcker på ICA som är bästsäljare kan kännas helt oläsliga redan efter de första sidorna. Medan Selma Lagerlöfs böcker som stått oöppnade och samlat damm i min hylla i decennier plötsligt framstår som rena njutningsmedlet.