Många viktiga beslut har jag fattat i sängen på morgonen. Några innan jag ens öppnat ögonen.

Det har ofta varit stora, viktiga insikter och löften av karaktären: Aldrig mer ! Eller: Från och med nu !

Just när medvetandet når vakengränsen och i gränsmarkerna där omkring, händer det  märkliga saker i hjärnan. Jag ser klart vad jag vill. Inser vad som är problemet. Upptäcker ett samband.

Det gäller att fånga de där kloka tankarna direkt, få ner dem på papper helst innan man stiger ur sängen. Annars kan de vara bortblåsta när jag kommer tillbaka från badrummet.

Man kan också presentera den halvvakna hjärnan för en fråga, och se vad som händer.

Det första jag ser när jag vaknar är en julklapp jag fick av mina barn för några år sedan. Det föreställer helt enkelt ett alfabet som är tillverkat av en enda ståltråd i ett stycke. Den fanns med på julmarknaden som Högskolan för Design och Konsthantverk hade och jag blev helt förälskad men hade inte råd. Det är nog en av de finaste julklappar jag fått.

Varför känner jag så starka band till just det här konstverket?

Sådana frågor är intressant att leda in hjärnan på när man befinner sig mellan sömn och vakenhet.

Förra året vid den här tiden lovade jag mig själv dyrt och heligt att inte tillbringa en kall och mörk vinter till på Flatön.

Jag såg mig själv sitta i palmers skugga och jobba på distans. A och jag gick på bo-utomlands-mässa och reste till och med till Kroatien för att prova. Det bidde en tumme kan man säga. Imorgon reser jag till Las Palmas, på en sista-minuten-biljett  köpt av Ving för mitt byrålådsguld. Jag ska bo på ett litet enkelt hotell mitt i stan, nära hamnen där alla jordenruntseglare laddar innan Atlantpassagen.

Hotellet har varken pool eller Bamseklubb och kostar bara 300:-/natt. Perfekt! Den kommande veckan ska jag ägna mig åt att bli frisk, promenera längs stranden och inte minst skriva på min roman. Den är uppe i nästan 4000 ord nu. Jag borde skaffa mig en liten ordräknarwidget att ha på bloggen. 🙂 Undrar om det finns någon sådan färdig? Ungefär som den där magen med en baby som växer gradvis medan veckorna går. En roman är ju precis samma sak. 50000 ord ska utvecklas och mogna.

Nu ska jag packa och raka benen. Bort med vinterpälsen. Det mesta i min lilla väska verkar vara mediciner just nu. Dagsformen är tveksam. Bäst att ta en före-bild 😉