OBS! Information till känsliga: Vi hade väldigt kul när jag tog den här bilden i lördags, innan monsterförkylningen gick till attack. Store L och hans E ordnade min uttänkta scen tack vare styrka och vighet. Bilden föreställer E som lyfts av store L, rygg mot rygg. Fast allt det där ser man förstås inte på bilden, den är starkt beskuren… Bilden, som jag kallar ”The Letter” är mitt bidrag till fotoprojektet Fotosöndag, där temat denna veckan var ”film noir”.
313/365 foton 2011. Eget tema: Film Noir
Inte ens jag kan hålla humöret uppe när förkylning och feber lägger krokben. Bacillerna gick till attack med tungt artilleri sent igår kväll, och att jag ändå efter en svettig febernatt kom iväg till andra dagen med glasmålning hos Ewa Evers får ses som en ren trotshandling. Fast jag fick ge upp redan efter lunch, för att hinna hem innan orken tog helt slut. Har hostat i armvecket och hållit mig på min kant, så jag tror ingen annan kursdeltagare blev smittad.
Bilder från helgens kurs finns här i mitt Facebookalbum. Om någon undrar vill jag påpeka att vem som helst kan gå en sån här eller liknande kurs hos Ewa. Man kan börja med noll förkunskaper och har man prestationskomplex får man hjälp att komma över det.
Vi diskuterade idag varför man så gärna jämför sig med grannen och sällan är nöjd med det man själv åstadkommer. Ewa trodde att en orsak kan vara att vi får och ger alldeles för mycket beröm hela tiden. Vi har blivit beroende av beröm och bekräftelse, och tycker inte att skaparglädjen räcker som belöning. Ewa säger aldrig: ”Åh, så fiiint!” Istället säger hon kanske:” Har du tänkt på att du kanske skulle ha en mörkare färg här uppe, som kontrast?”
Lite glad blir jag i alla fall när jag betraktar helgens ”skörd”. Alla består av tre glasskivor bakom varann, där var och en målats och dekorerats på olika sätt för att ge djup åt hela montaget. Egentligen ska de stå i ett fönster så att ljuset lyser igenom, jag ska ordna med hyllor i fönstren i veckan.
( Farmorsfrågan till imorgon känns helt självklar: Hur hanterar du en deppig dag?)
Undermålning på glas kallas tekniken som Ewa Evers har utvecklat till fulländning under många år. Det är andra eller kanske tredje gången jag deltar i hennes speciella glasmålningskurs. Vi är sju deltagare, fler får inte plats i ateljen i huset på Bleket.
Det är svårt att beskriva vad en sån här helg gör med en. Det är dels som meditation, där man helt sjunker in i sig själv och allting runt omkring försvinner. Samtidigt är det väldigt intensivt för man måste vara så uppmärksam hela tiden och kan inte göra någonting av gammal vana. Ewa går igenom olika tekniker och ger oss uppgifter.
Idag har vi målat kyrkfönster och ikoner. Det är märkvärdigt hur olika resultat det blir, fast vi alla har samma färger och material och i stort sett samma mönster.
”Det är som med rösten”, säger Ewa, ”Den är också alldeles personlig och inte likadan som någon annans.”
Varför är det så svårt att gilla sin egen röst och sitt eget uttryck? Varför är det så lätt att snegla på grannens målning och tänka:” Guuuud, så snyggt, sådär blir det aaaldrig för mig!”
En bra dag börjar med att man vaknar frisk och varm i en skön säng och kan äta frukost.
Just nu läser jag flera olika böcker samtidigt om hur det var att leva i Bohuslän på 1800-talet. Jag som aldrig har varit det minsta historieintresserad har blivit en besatt storlånare på biblioteket i Henån. På avdelningen för Bohuslän finns skildringar av vardagslivet bevarade, bland annat hittade jag boken ”Brev i Bohuslän berättar” av Johan Pettersson. Vad sägs om det här brevet inför en människoauktion i Tanum 1877:
”Brev till kapten J.P Johnsson i Kärra, den 29/19 1877. War god gör mig den tjensten inropa för min räkning ett wallhjon, helst pojke…”
Den här boken är rena guldgruvan om man vill komma människorna för 150 år sedan in på livet. Den är också bra för perspektivet på vad som är en bra dag. Jämfört med hur man hade det på den tiden är alla mina dagar väldigt bra.
Det nyvaknade historieintresset beror förstås på romanen jag drömmer om att skriva. Drömmer och drömmer förresten, varför är det så lätt att förminska sig själv? Jag har ju handlingen ganska klar för mig och skriver oftast något varje dag.
Idag hände något extra roligt för en linslus som jag. Det kom ett mail från M-Magasin som ville ha en nytagen bild för en intervju i tidningen. Helst en bild där jag målar eller joggar. Så här blev resultatet, jag tog bilden med självutlösaren på kameran. Lite roligt att min tröja matchar rosetten på porträttet, och att vi båda har vit spets runt halsen!
305/365 foton 2011. Tema: Fotograf.
Nr 304/365 foton 2011. Eget tema: Undran
Vem har hittat på att genvägar är senvägar? Förmodligen Luther. Ve den som försökte hitta en snabbare väg till lycka, kunskap eller rikedom än den långa och mödosamma. Fusk! Den inställningen växte hela min generation upp med. Alltså har jag ett litet själsligt skav av dåligt samvete varje gång jag hittar en smart genväg och väljer den. För det gör jag, ofta.
Bilden till den här Farmorsfrågan är ett typiskt exempel. På kursen i oljemålning gick Ewa igenom hur man lägger upp sin palett med alla färger i en viss ordning. Det tar flera år på konstskola att lära sig hur man ordnar och blandar de där färgerna. När jag kom hem från kursen på söndag kväll hade jag redan glömt allt. Men jag hade antecknat vilka blandningar som enligt Ewa är användbara när man målar porträtt. Så jag gjorde min egen fuskpalett bara för ansikte och hud. En suverän genväg!
Jag har gjort en annan bara för transparenta färger, väldigt användbart för skiktmålning.
Att vara barnvakt för lille L betyder att man blir bjuden på middag och sällskap antingen hos kusinerna i Mölndal eller kusinen i Majorna. Idag bjöds det på Injera med lammfärsröra och andra goda röror hemma hos Tiny.
Dagen började tidigt, med Mini på köksgolvet medan jag meckade söndagsfrukosten. Man vill ju gärna samla pluspoäng. Därför blev det bacon och stekt ägg och nybakat surdegsbröd och jordnötssmör och you name it…;-)
Sen blev det ponnypromenad igen, och lunch och målning och… plötsligt är det söndag eftermiddag och vi är ensamma igen. Endast diskmaskinens eviga brummande hörs.
Det oroar mig lite att jag blir så trött efter en helg med barn och barnbarn. Vad är det som händer med en egentligen, hur blev jag så beroende av tystnad och egentid? Jag som hade hur mycket energi som helst och stod mitt i stormens öga med barn och jobb och hästar och höns och jordgubbsodling. Jag håller väl inte på att bli gammal?
Min systemkamera är inlämnad på service vilket ger svår abstinens. Men å andra sidan har jag just bytt till nya iPhone4s som har en väldigt bra kamera på 12 megapixlar. Man kan ta helt otroligt fina bilder med sin iPhone så det är egentligen ingen ursäkt att jag är utan min Nikon. Idag var det som vanligt stress med veckans tema till Fotosöndag som är ”Uniform”. Men när vi gick förbi det här vackra gamla taket på vår ponnypromenad visste jag att veckans tema var löst! Varje tegelpanna är exakt likadan från början, dvs uniform. Men med tiden har alla fått sin egen patina och sitt eget individuella utseende. 🙂
303/365 foton 2011. Tema: Tegel.