Nyårsfyrverkeriet i Lysekil!
Titta så fantastiskt vackert! Bilderna av årets fyrverkeri i Lysekil är tagna från fiskhamnen nu ikväll klockan 17.00 På kameran satt mitt 18 – 200 objektiv. Bländare 11, slutaren stod på bulb så tiden varierar, ca 5 sekunder på varje tror jag. Jag hade förstås stativ och fjärrutlösare. Allt detta hade jag inte listat ut av mig själv, jag hade fått exakta instruktioner från Carlboms Fotoblogg, en fotokompis från Twitter.
Nästa år ska vi vara ute i bättre tid, nu blev det panik, fyrverkeriet startade innan jag haft tid att justera stativet så kameran blev inte riktigt rak och jag blev tvungen att beskära fyrverkeriet för att itne horisonten skulle luta. Om ni förstår vad jag menar.
Men jag är grymt nöjd med mina första fyrverkerifoton. Och med vår nya nyårstradition. Nästa år tar vi med oss fika. Hela Lysekils befolkning var på plats, det kryllade av folk överallt i mörkret och trafiken ut ur stan efteråt var lika tät som när Rocktåget var i stan. Det är tydligen bara vi som inte fattat förrän i år vilken stor attraktion nyårsfyrverkeriet i Lysekil är.
Nej!! Ajja bajja!
Vi har varit i stan och ätit middag i Majorna. N hade lagat en fantastisk kulturkrock mellan lamm från Flatön och kryddor från Etiopien.
Mamma L berättade om dagens besök på Systemet. Tiny på sitt allra värsta humör skriker och hötter med näven åt hela kön med överlastade nyårsfirare: ”Nej! Ajja baja! Ajja baja!”
Vi får gott om trotsdemonstrationer under middagen. Efter flera dagars pärs med förkylning, hög feber och krupp och två akuta läkarbesök är alla medel tillåtna för att truga i sjuklingen mat. Hon äter pasta och kexchoklad framför Pingu och mamma L har till och med tillfälligt gett upp kampen om att avsluta amningen innan 2-årsdagen. Det blir för stora strider, för mycket gråt och hostattacker. Inget hjälper, inte ens aloe eller senap, Tiny stryker bara bort det med handen, säger ”Äckligt!” och snuttar i alla fall.
Middagsfrid råder. Sigge väntar under bordet på att något ska trilla ner från tallriken.
Gott slut med Leif G W.
Vad är det med Leif G W Persson som är så oemotståndligt? Nu har jag lyssnat på hans vintervärdsprogram både klockan 13 och på reprisen kl 22. Och han är lika fantastisk andra gången, jag kan inte slita mig från radion. Hans vemod, hans vinterångest, hans eftertänksamma och självironiska muttrande, hans musiksmak, hans humor, allt tilltalar mig. Jag har inte läst en enda bok som han har skrivit. Måste nog göra det.
Farmorsfrågan 203. Hur börjar ett gott nytt år?
Jag – en brasknarkare.
Utan braskaminen överlever jag inte. Varje kväll, nästan, tänder jag en eld i kaminen och sitter sen i soffan med en bok och ipaden. Det går så bra att tänka framför en eld, på något sätt ger den både värme och kreativ energi. Om jag skriver 2000 ord i veckan på min roman blir den färdig på ett halvår. Jag kan säkert skriva mer, periodvis.
Sigge trivs på baggfällen framför brasan, husse trivs i Ikeastolen under kaktusen.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Efterlängtad överraskning.
Igår kom Odd hem med en present till mig. En ny vedkap! Tjohoo, äntligen slipper jag det gamla livsfarliga sågverket, det är rena turen att jag har alla fingrar i behåll. På ett litet kick sågade jag upp och körde in tre fulla skottkärror med brasved. När det inte fick plats mer i vedlåren kände jag en primitiv lycka som måste ligga väldigt djupt. Den lyckan kommer nog direkt ur stenålderssjälen.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Jag, en ordnörd.
Sitter med alla årets blogginlägg för att göra en bok av dem, och kan inte sluta. Så mycket roligt har hänt under året. Jag ska aldrig sluta blogga, den saken är säker. Skriver jag inte så finns jag inte. Hittade ett älsklingscitat igen, det passar perfekt för mitt romanprojekt:
”Det är omöjligt, sa Tvivlet. Det är farligt, sa Rädslan. Det är onödigt, sa Förnuftet. ..Prova ändå! sa Hjärtat... ”
Äntligen har det vänt – våren är på väg!
Vi hann med en långpromenad i solen trots att det var första arbetsdagen.
Och titta vad jag hittade! En livs levande om än ganska stelbent groda, och nyutspruckna videkissar.
Inser att jag inte kommer att klara fotoutmaningen 365 foton 2011, det faller på mållinjen. Jag tappade fokus nånstans i mitten av november och sen var det kört, jag kom aldrig i kapp med en bild om dagen på något av listans tema. Dessutom är min lista bortstädad så jag vet inte vilka tema som är kvar.
Men det spelar inte så stor roll att det inte höll hela vägen, jag är väldigt nöjd med de bilder jag har tagit. Utan den där utmaningen jag hoppade på hade flera av mina bästa bilder inte funnits.
Så jag fortsätter och hoppar på nästa års utmaning 365 Foton 2012
Födelsedagsbukett från trädgården 25e december
Tänk att jag har en dotter som är 40 år. Det är svindlande. Hon är min julros. Blommorna till årets födelsedagsbukett kunde jag för första gången plocka i trädgården.
– Posted using BlogPress from my iPhone
När lammen har somnat.
Sent på julaftons kväll, i vardagsrummet. Imorgon fyller stora A 40 år och uppvaktas traditionsenligt med varma scones och presenter på sängen. Vad tänkte jag på då, 1971? Det kostar att ligga på topp…;-)
I år hade vi i alla fall inga julklappar mellan dom vuxna. Vi hade köpt en billig klapp var och spelade julklappsspelet i stället, den där leken där man kan välja mellan att ta ett oöppnat paket eller välja något som någon annan redan har fått. Barnen tyckte vi var grymma som tog varandras julklappar utan att blinka, men vi hade jättekul.
Trött Jehdi med julklappslego i farfars säng.
Efteråt.
– Posted using BlogPress from my iPhone
