Läkare Utan Gränser är vår tids stora hjältar. De kommer först till länder som drabbas av krig och katastrofer, och de lämnar sist när marken börjar brännas och andra hjälporganisationer redan har flytt. År 2010 vaccinerade en svensk sjuksköterska och hennes arbetsgrupp en kvarts miljon barn mot mässling i Malawi!

I Afrika dör barnen av mässlingen, en sjukdom som nästan är utrotad hos oss. En spruta vaccin kostar 1,60. Här kan du läsa mer om deras kampanj Hjälp oss plåstra om en sjuk värld. 

Själv är jag en sån som fort blir trött på alla välgörenhetsprojekt som poppar upp såhär i jul. Tyvärr och skam till sägandes. Fast jag vet att behovet är så stort. Och fast jag vet att det är lättare att få folk att skänka pengar just nu för att alla behöver döva sitt frossarsamvete. 

Men nu har jag i alla fall gått in och köpt ett par mässlingsplåster hos Läkare Utan Gränser. Gör det du också!

Konserten Jul i Folkton med Ale Möller, Sofia Karlsson med flera går in på sitt sjätte år. Vi upplevde den förra året. Vi kommer att vara på plats i Konserthuset nästa år också. Längtar redan till dess. Upplevelsen går inte att beskriva och bilderna gör den inte rättvisa. Jag tog med mig 60mm objektivet eftersom det är hyggligt ljusskarpt, använde stativ och pressade ISO så mycket jag vågade. Jag stod längst framme vid scenen hela tiden och tog över 200 bilder. Men nöjd är jag inte ens med de här tre.  Pressfotografen som stannade tio minuter och plåtade hade ett monsterobjektiv som han dessutom handhöll. Förmodligen kostar det sådär 30 – 40 000:- Man kan inte önska sig allt…

Stora salen var helt fullsatt. När vi satte oss på våra platser hojtade någon glatt åt oss från bänken bakom. Vännerna Anders och Anette från Flatön!

Vi vacklade ut från konserten mjuka i hjärtat och åtminstone jag med tårdränkta kinder. Det finns inget så välgörande för själen som bra musik.

Trollkarlen med sin mandola – ett av de +20 instrument han spelar.

Sofia Karlsson. Alltid på topp.

Riktigt härligt irländskt tunggung. Förresten – om man skriver Jul i Folkton i Google translate så översätts det med Christmas Heavy Metal!! 🙂

Tomas från Brömssen var gästartist. Göteborgs mest älskade?

I min mormors finrum stod en chiffonjé som var specialbeställd för just det rummet. Den tillverkades i morfars möbelfabrik, det mesta gjordes för hand eller med enkla verktyg. När jag var liten var den vår finaste möbel. Den hade mahognyfanér, ett lönnfack, en massa smålådor och vackra handsmidda beslag. Varje låda gick att låsa med sin egen speciella nyckel. I lådorna förvarades klenoder som hårlockar, tappade mjölktänder, bröllopstelegram, skolbetyg och familjebilder.
Jag fick den där chiffonjén på 80-talet när föräldrarna flyttade till ett litet radhus och inte hade plats för den. Sen dess har den förvarat våra skatter och minnen. Och varit hopplöst i vägen och opraktisk. Minst 100 kg tung, för skamfilad att säljas, för vördnadsvärd att göra sig av med. Till slut blev jag arg och ledsen så fort jag såg den. Och det gjorde jag varje dag eftersom den stod i mitt arbetsrum.
Men nu är jag befriad, morfars chiffonjé har fått en värdig död och blivit till prima tändved till vinterns brasor i kaminen. Alla små fina beslag och nycklar har tagits tillvara av stora A, familjens Riktiga Konstnär.

Och i mitt arbetsrum står nu två stycken vita Billy 80 x 202 som inte ens är halvfulla.

– Posted using BlogPress from my iPhone