Vår familjetradition när det gäller julkakor är hysterisk. Min barndoms julaftonsmorgnar började med att vi drack varm choklad och åt nio sorters kakor framför brasan. Pepparkakor, saffranskusar, bondkakor, nötchokladrutor, mandelflarn, fruktkaka, korintkakor, mandelmusslor och mjuk pepparkaka. Jag tog med mig traditionen när jag bildade familj, fast då var vi tvungna att lägga till klenäter och madeleinekakor för det kunde min man inte vara utan.
I flera år har jag verkligen hatat den här traditionen, även om vi faktiskt har minskat antalet sorter. Min kropp mår inte bra av allt socker, men om kakburkarna är fulla klarar jag inte att avstå. Och jag vill inte förstöra julen för alla andra i familjen som inte alls har ett så komplicerat förhållande till kakor.
Vi två som numera bor ensamma hemma har aldrig en kaksmula i skåpen i vardagslag, inte ens kex eller skorpor. Jag är en nykter kakoholist.
Helst vill jag alltså inte äta en enda en, fast jag vet att jag inte kommer att kunna avstå. Men när barnen reser hem igen på juldagen tar de med sig allt som är kvar och jag kan pusta ut. Kakfritt till nästa jul!