Utan braskaminen överlever jag inte. Varje kväll, nästan, tänder jag en eld i kaminen och sitter sen i soffan med en bok och ipaden. Det går så bra att tänka framför en eld, på något sätt ger den både värme och kreativ energi. Om jag skriver 2000 ord i veckan på min roman blir den färdig på ett halvår. Jag kan säkert skriva mer, periodvis.
Igår kom Odd hem med en present till mig. En ny vedkap! Tjohoo, äntligen slipper jag det gamla livsfarliga sågverket, det är rena turen att jag har alla fingrar i behåll. På ett litet kick sågade jag upp och körde in tre fulla skottkärror med brasved. När det inte fick plats mer i vedlåren kände jag en primitiv lycka som måste ligga väldigt djupt. Den lyckan kommer nog direkt ur stenålderssjälen.