Titta så fantastiskt vackert! Bilderna av årets fyrverkeri i Lysekil är tagna från  fiskhamnen nu ikväll klockan 17.00 På kameran satt mitt 18 – 200 objektiv. Bländare 11, slutaren stod på bulb så tiden varierar, ca 5 sekunder på varje tror jag. Jag hade förstås stativ och fjärrutlösare. Allt detta hade jag inte listat ut av mig själv, jag hade fått exakta instruktioner från Carlboms Fotoblogg, en fotokompis från Twitter.

Nästa år ska vi vara ute i bättre tid, nu blev det panik, fyrverkeriet startade innan jag haft tid att justera stativet så kameran blev inte riktigt rak och jag blev tvungen att beskära fyrverkeriet för att itne horisonten skulle luta. Om ni förstår vad jag menar.

Men jag är grymt nöjd med mina första fyrverkerifoton. Och med vår nya nyårstradition. Nästa år tar vi med oss fika. Hela Lysekils befolkning var på plats, det kryllade av folk överallt i mörkret och trafiken ut ur stan efteråt var lika tät som när Rocktåget var i stan. Det är tydligen bara vi som inte fattat förrän i år vilken stor attraktion nyårsfyrverkeriet i Lysekil är.

Vi har varit i stan och ätit middag i Majorna. N hade lagat en fantastisk kulturkrock mellan lamm från Flatön och kryddor från Etiopien.

Mamma L berättade om dagens besök på Systemet. Tiny på sitt allra värsta humör skriker och hötter med näven åt hela kön med överlastade nyårsfirare: ”Nej! Ajja baja! Ajja baja!”

Vi får gott om trotsdemonstrationer under middagen. Efter flera dagars pärs med förkylning, hög feber och krupp  och två akuta läkarbesök är alla medel tillåtna för att truga i sjuklingen mat. Hon äter pasta och kexchoklad framför Pingu och mamma L har till och med tillfälligt gett upp kampen om att avsluta amningen innan 2-årsdagen. Det blir för stora strider, för mycket gråt och hostattacker. Inget hjälper, inte ens aloe eller senap, Tiny stryker bara bort det med handen, säger ”Äckligt!” och snuttar i alla fall.

Middagsfrid råder. Sigge väntar under bordet på att något ska trilla ner från tallriken.

Vad är det med Leif G W Persson som är så oemotståndligt? Nu har jag lyssnat på hans vintervärdsprogram både klockan 13 och på reprisen kl 22. Och han är lika fantastisk andra gången, jag kan inte slita mig från radion. Hans vemod, hans vinterångest, hans eftertänksamma och självironiska muttrande, hans musiksmak, hans humor,  allt tilltalar mig. Jag har inte läst en enda bok som han har skrivit. Måste nog göra det.