En roman är minst 400 000 tecken. Minst! Jag tror att min kommer att bli ganska mycket längre. Men jag har bestämt mig för att inte sätta upp några mål varken vad beträffar antalet sidor eller när den ska vara färdig. Jag tänker skriva tills den känns klar.
Slutet är nu helt tydligt, jag vet precis vad de sista kapitlen innehåller. Synopsis är nedskriven och full av kapitelrubriker utan innehåll som väntar på att skrivas, suger efter min tid.
Problemet är bara att jag hela tiden kommer på nya karaktärer, konflikter och relationer som vill vara med. Bokens tema har också ändrat sig så att den nu handlar mycket mer om sådant som ligger nära mig själv. Konflikter, mord och annat hemskt blir ett sätt att göra någonting allmänmänskligt mer spännande. Det var inte meningen. Det bara blev så.
Men i mitt bakhuvud finns förstås allt det där jag har hört och läst om att ”gräva där man står”, att man måste skriva om det man brinner för, att man måste ha något viktigt att berätta. Allt det där som Ann Ljungberg och andra författarcoacher lär ut och som man kan läsa i varenda självhjälpsbok för författare.
När jag började med mitt bokprojekt hade jag ingen aning om hur jag skulle hitta det där viktiga, den där elden. Jag kände bara skrivlust.
Nu känns det som om elden och uppdraget har hittat till mig, utan att jag fattade hur det gick till. Jo, anteckningsboken spelar en viktig roll. Den som jag till och med har med mig i framfickan på joggingjackan.
När det kommer en idé stannar jag, plockar fram boken och skriver ner direkt. En bra morgonrunda kan det bli ett helt uppslag fullt.
Kommentarer
Oj vad duktig du är, bra bra bra! Nu blev jag inspirerad att skynda mig på ännu mer jag med. Härligt med skrivarvänner! Må sol 2012 och lets make some books!
Kommenteringen är stängd.