Själv igen.
Odd har åkt hem och jag kan göra precis som jag vill dvs ägna mig bara åt att jogga, skriva, filosofera. Och fotografera. Men det känns ändå trist och lite ensamt nu. Får ta mig i kragen! Idag och imorgon har Ann Ljungberg ordnat skrivhelg online som jag anmält mig till. Första uppgiften handlade om gestaltning.
Att beskriva hur en person känner genom ”show don’t tell”. Alltså inte skriva ”hon blev förtvivlad” utan beskriva hur hennes förtvivlan yttrade sig. Svårt!
Klockan 14 tog jag en paus och gick bort till surfarstranden som Odd hittade, bortanför Las Canteras. Där är nästan bara lokalbefolkning, familjer och glada hundar ( som inte får vara på Las Canteras). Jag fotade surfare och njöt i solen. Odd ringde och berättade att han kommit hem till snöstorm. Usch.
Två saker till att skriva upp på listan Packning Las Palmas: filter, kamerastativ. Hur kunde jag glömma?
– Posted using BlogPress from my iPhone
Svar på Farmorsfrågan 206. Så många okända har jag pratat med idag.
Fredagens nya bekanta: Taxichauffören som körde oss till Bahia Feliz när bussen inte kom. Björn som driver Rockyadventures.com som ordnar bergsvandringar mm på Gran Canaria. Johanna som var vår vandringsguide. Två medvandrande bröder från Göteborg. En ung kille, personlig tränare, på bussen hem. Mannen som äger baren där vi drack Mohitos. Paret som driver restaurangen där vi åt världens godaste paella ikväll.
Pappa var en mästare på att slå sig i slang med främlingar. Som barn tyckte jag att han var fruktansvärt pinsam. Nu är jag tacksam att han var en sån bra förebild, omedvetet lärde han mig hur man gör för att snabbt skapa en relation med okända människor. Egentligen är jag mycket mer tillbakadragen än vad han var, och inte alls så sällskaplig. Utan honom hade jag nog blivit en riktig ensamvarg. Det hade varit en olycka, så nyfiken som jag är. Varje människa har en spännande historia. Mannen som blandar så goda Mohitos till exempel. Han är från Kenya och har bott och studerat i Ryssland i tio år, han pratar flytande ryska.
Idag har vi tillbringat en oförglömlig dag på vandring i bergen runt Santa Lucia. Svalt, brant och inte så soligt men väldigt annorlunda. Vi gick 8 km i fyra timmar och hade gärna fortsatt.
Nästa gång vill vi vandra själva och längre. Men det är inte så lätt eftersom det helt saknas kartor och inte finns någon allemansrätt. Inga leder är utmärkta, det finns mil efter mil av stigar som korsar varandra och som använts för transporter med åsnor sedan 1200-talet ( om jag minns rätt, Johanna var en levande uppslagsbok och berättade massor medan vi gick).
Nr 20/365+1 foton 2012. Tema: Vägvisare
Johanna visste allt om varje blomma och varje sten, och dessutom det mesta om Gran Canarias historia.
– Posted using BlogPress from my iPhone
