Synopsis var ju klar. Men när jag ritat upp min tidslinje och ser konkret när alla karaktärer föds och dör, upptäcker jag helt nya samband. Va, var hon bara 55 år när han dog? Då gifte hon väl om sig? Oj då, fyra syskon, då måste det ju finnas kusiner någonstans? Och så vidare. Det här kan bli en vidlyftig roman…

7/365+1 foton 2012. Tema: Ordlek

Dagens ödikt copyright Katinka Bille Lindahl

Nr 6 av 365+1 foton 2012. Tema: Njutningsbart

I över 30 år har jag bott på Flatön och har aldrig vandrat Husebyleden på Orust. Man kan känna sig skamsen, eller man kan känna sig lycklig över att inse vilka underbara naturupplevelser som väntar. Jag väljer det senare.

Hit kommer jag att återvända med kameran alla årstider.

Den här bilden passar fint att illustrera temat: Rörelse i Fotoutmaningen 365+1 foton 2012. Det är min bild nr 5 i år.

Inatt satt jag uppe framför brasan i uterummet och skrev till klockan två. Det gick inte att sluta, fast det kändes väldigt konstigt den sista timmen. Som att skriva automatiskt, utan att tänka. Egentligen var jag ju dödstrött. Emil rev och slet i ekarna utanför och soptunnorna blåste skramlande omkring på gårdsplanen. Men har man flow kan man inte sluta surfa på vågen av inspiration, man måste bara fortsätta.  Men idag känner jag att det behövs återhämtning och påfyllning.

Nu är jag alltså färdig med en synopsis som känns väldigt bra, jag är nöjd med den. Den är skelettet som nu ska kläs på. Eller snöflingan som ska byggas ut i allt mer komplicerade kristaller. Intrigen, karaktärerna och miljön finns beskrivna, tidslinjer är uppdragna, 37 kapitel med innehåll är skisserade.  Det kommer säkert att krävas en massa förändringar innan det här är ett färdigt manus på sådär 500 000 tecken. 

Men det skrämmer mig inte. Inte just nu i alla fall.  Just nu känner jag att jag har full koll. 

Den senaste tiden har jag också surfat runt och hittat en massa roliga ställen på nätet för författare och blivande författare. Kajsa Ingemarsson  till exempel bloggade under hela tiden hon skrev sin senaste bok ”Någonstans inom oss”, och där finns väldigt mycket spännande att läsa om inspiration, kritik, skrivångest, tvivel, redigering osv. 

Hon höll på med själva skrivarbetet med sin bok, alltså från första skissen fram till tryckfärdigt manus, från början av april och fram till början av augusti. 5 månader. Då ska man komma ihåg att hon är författare på heltid. Det är hennes försörjning och hon har skrivit en hel rad böcker tidigare, hon har rutin på hantverket. 

Jag hittade också till författarsiten 1av3.se där ordfantaster av olika slag delar med sig av erfarenheter och peppar varann. Få se vad det ger. Egentligen har jag inte alls tid att vara social, inte ens nätsocial. Jag har ju en bok att skriva. 

Ja, hur vill jag leva under året som ligger framför mig?

Igår gick jag igenom alla blogginlägg från det första året jag bloggade, hösten 2009. Den hösten jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom. Gick i väggen som det heter. Flera månader låg jag i soffan framför brasan i uterummet.

Från ett inlägg i september 2009 hittar jag några ledord som passar väldigt bra för mina nyårslöften inför 2012. Först hade jag tänkt formulera mål för vad jag vill göra. Så och så många ord ska jag skriva varje vecka. Så och så många mil ska jag jogga.

Men det här målet är mycket bättre:

Under 2012 vill jag vara: Avstressad. Skapande. Glad. Fri. Älskande. Nära havet.

Det här är inte jag. Det är en glad kvinna på en liten ö i Kroatien som jag reste runt på i april förra året. Fast jag inte förstår kroatiska vet jag precis vad hon ville säga.

Hur börjar ett gott nytt år? Idag är det tyst och stillsamt här i huset. Vi kom hem från nyårsfirandet hos Anders och Anette på Ängön vid halvtvåtiden. Väldigt mätta och glada och lite lagom lulliga.  Det sitter i huvudet idag. Idag tänkte jag bara göra det jag har lovat mig själv i några nyårslöften. Ordna med bilder och blogg, skriva på min bok, motionera och läsa. Återgå till min vardagsmat.

Just nu läser jag Kerstin Ekmans senaste Grand Final i skojarbranschen. Hennes språk är ofta så bra att jag tappar andan och blir grön av beundran och mindrevärdeskänslor, hon är en ordkonstnär, särskilt när det handlar om naturbeskrivningar. Men själva intrigen har jag ibland svårt för, jag kommer på mig själv med att skumläsa.

Här kommer den första bilden i fotoutmaningen 365+1 foton 2012 som jag har gått med i, precis som förra året. Fast jag inte riktigt kom i mål utan tappade farten i mitten av november hoppar jag på igen. En bild om dagen kan kännas krävande. Men många av mina bästa bilder har kommit till därför att jag behövt ett motiv till dagens tema.

Den här bilden från fyrverkeriet i Lysekil igår såg jag inte ordentligt förrän idag när jag tog upp den på skärmen. Den är helt fantastisk när man tittar närmare. Har jag tagit den?