Vi har haft långväga affärsgäster till lunch. De kom från längst bort i Kina, från staden Dalian vid Kinas östra kust. Till vårt uterum på Flatön. 🙂 Vi åt Odds fisk- och musselsoppa, vilket var tursamt, de förklarade att fisk och skaldjur bjuder man bara sina mest betydelsefulla gäster på. ( Ja, det sörplades högljutt! ) Jag hade bakat levain på surdeg samma morgon, det var också väldigt uppskattat, allt gick åt vilket överraskade mig (fråga mig inte varför, varför skulle inte kineser gilla surdegsbröd?).

Odd visade hur man knäcker en pepparkaka och får önska sig något om det blir tre bitar. Efter det åt de ganska många pepparkakor… Vi hade stängt in Sigge på övervåningen, men besökarna förklarade att de älskade hundar så han fick komma ut och hälsa. Då hoppade han upp i knät på en av dem, vilket kanske var lite för mycket. Tyckte i alla fall jag.

Man har så fåniga fördomar. Till exempel blev jag också förvånad när alla gästerna tävlade om att duka av och bära ut och in grytor, brödfat, glas osv till uterummet. De praktiskt taget slet tallrikar och brödkorg ur händerna på mig, som om de inte vore förstagångsbesökare utan familjemedlemmar. Av någon anledning hade jag inte väntat mig den hjälpsamheten.

De var ytterst intresserade av vårt hus, gick omkring och tittade nyfiket på tavlor och möbler, kikade diskret in i vardagsrummet och i mitt arbetsrum, ville veta vilka alla var på fotografierna som hänger på våra väggar. Jag ångrar verkligen att vi inte gick en ordentlig husesyn med dem, det får vi göra nästa gång. Tänk så spännande det skulle vara för oss att komma till ett kinesiskt hem och bli visade runt. Varför tänkte jag inte på det?

När de gav sig av i sin hyrbil efter mer än fyra timmar hade vi hunnit med en promenad ner till bryggan också. Det kändes som om vi kommit varann riktigt nära. Jag vet i alla fall flera här hemma i vår lilla kommun, som för mig framstår som betydligt mer främmande och obegripliga än de här gästerna från andra sidan jorden som spred en vänlig och avslappnad stämning omkring sig hela tiden.