Idag har jag köpt och laddat hem ett nytt program som ska hjälpa mig med skrivandet. Hittills har jag skrivit scener i Pages på min Ipad och efter hand fört över till ett Worddokument i PC-n. Men Word gör mig galen, antagligen därför att jag inte kan det ens på nybörjarnivå.

Programmet Scrivener har jag stött på lite då och då i författarbloggar. Tidningen Skriva har haft en genomgång av alla olika skrivprogram som finns och rekommenderade då Scrivener.

Det jag gillar med programmet är att det ger suverän överblick. Det rymmer alla mina postitlappar och mindmaps och kartor och bilder och släktträd utan att det blir rörigt. Istället för att bläddra i min allt tjockare pärm kan jag klicka på en flik och hitta informationen om vem som är släkt med vem.

Det var inte svårt att importera heller. Jag känner mig faktiskt riktigt förälskad i Scrivener. Och det kostade bara 40 USD.

När det var klart med importen av alla mina nu nästan 200 sidor kom jag på en så rolig idé till en novell. Den tänker jag ha som ett litet vänsterprassel de närmaste veckorna. 🙂

Författaren Kajsa Ingemarsson tipsade om den här författarintervjun med Anne Germanacos på sin blogg. Det är nästan så jag tänker skriva ut den och sätta upp citatet på väggen. Jo, det ska jag!

5.  What would you say in a short letter to an aspiring writer?

Minimize doubt. Find a way—a method, a trick, a psychological tic to dissolve doubt’s potency. You will most likely always be working alongside it, so best to have some useful way of repelling it. I write against it, a little like diving into a cold pool of water—scary but invigorating. Generally, it does the trick. But if that doesn’t work, get up and do something else. Forget about it for a while.

Be gentle with yourself—you will find so many reasons not to be. But it’s most likely your kindness toward yourself (I’m not saying self-indulgence) that will help you alongside the rigors of constant, daily writing.

I can’t speak to a practice that is anything less than daily. It’s the only one I know, so it’s the one I peddle.

By writing daily, you make it your life.

And one more thing: publication is the icing on the cake. The act of writing itself gives you a way to be in the world and is its own reward. Publication just makes it okay, finally, to actually mention that you’re a writer.