…och så var dom bara nio.
Nu har vi redan förlorat fyra får, och sommaren har knappt börjat. Två dödfödda lamm, en huggormsbiten lammunge och nu en tacka som vi måste avliva efter en svårartad juverinflammation. 🙁 Fåren går på bete i en jättehage och kräver inte mer tillsyn än att vi räknar in dem dagligen. Om alla är på plats och ingen beter sig konstigt blir det ingen närmare inspektion. Hur länge den här tackan har gått med sin inflammation vet vi inte, för hon verkade inte sjuk alls. Fast halva juvret var sprängt och alla mjölkörtlar och diverse annat dökött hängde och slängde på utsidan.
Jag tog ingen bild, det såg för hemskt ut. Som om det hade exploderat. Två små 2-månaderslamm är nu moderlösa, men veterinären trodde inte de skulle ha några problem att klara sig på enbart gräs. Vi får hålla uppsikt på dem förstås. Veterinären tröstade mig med att det bara handlar om otur, det finns ingen anledning att tro att fler ska drabbas. Det är en streptokockinfektion som först har ätit sig inåt i juvret och sedan… nej, jag säger inte mer.
Nej, att ha sommarfår istället för gräsklippare och slyröjare, som en del sommargäster provar ibland, är ingenting jag vill rekommendera. Det kan verka ganska enkelt och problemfritt. Men man kan inte räkna med det. Och när det går på tok är det en stor fördel att ha rätt utrustning, tillgång till rätt veterinär och vana vid liv och död i fårflocken.
