Samtidigt som jag strävar på med mitt manus läser jag mer än någonsin. Ibland känns det som rena bokbulimin. Jag kan komma hem från bibblan i Henån med 6 – 8 romaner, böcker som jag skrivit upp på min lista i Iphonen att jag måste läsa. Oftast skummar jag igenom alla utom två. Jag har blivit fruktansvärt kräsen och kritisk.

Jag har också läst flera böcker om hur man skriver böcker. Sören Bondeson ”Konsten att döda”, Elizabeth George ”Write away!” , Stephen Kings ”Att Skriva” och nu senaste Christopher Vogler ”The Writer´s Journey – Mythic structure for writers”.

Dessutom har jag varit med i författarcoachen Ann Ljungbergs Skrivarprat och tagit del av många intressanta föreläsningar.

Den senaste boken, Writers´Journey är den allra bästa. Den är nu fullklottrad med anteckningar och gul och röd på varje sida av mina överstrykningar. Det är en klassiker som det hänvisas till i flera av de andra handböckerna, den beskriver alltså i detalj strukturen i den dramaturgiska modell som kallas ”hjältens resa”.

Jag är helt frälst.  Den här boken har hjälpt mig att göra massor av förbättringar i min synopsis, hjälpt mig förstå och fördjupa mina karaktärer och styrt upp mina idéer. Fått mig att stryka vissa också. Allt är inte användbart bara för att man fick idén i gryningstimmen mellan sömn och vakenhet 😉

Men såhär har det faktiskt känts efter varje ny författarhandbok jag läst. Är jag en sån som alltid håller med den som talade sist?

Måste nog gå tillbaka och läsa om de första författarhandböckerna. Det känns som om mitt skrivande har utvecklats väldigt mycket de senaste månaderna, och jag kommer att läsa både Stephen King och Sören Bondeson med nya ögon.

Imorgon ska jag sitta tidigt i mitt skrivrum och ta en bild ut genom fönstret när morgonsolen lyser på fläderträdet. Så här såg det ut för några timmar sen.

PS. Jag har hittat en ny, mysig skrivarblogg. Vardagsmagi heter den. Ligger i fortsättningen i min blogglista i högerkanten.

Befruktande