Bland författarbloggarna här nere till höger på sidan finns det småbarnsmammor som skriver deckare eller relationsromaner när deras barn sover middag.

Det finns mammor som sitter uppe och skriver när barnen har somnat, eller går upp och skriver tidigt på morgonen innan de små ligisterna vaknar.

De har min stora beundran, och även avund. Själv blir jag galen och helt okoncentrerad om jag inte vet att jag får vara helt ifred och inte har några som helst andra förpliktelser de närmaste två timmarna. Jag låser ytterdörren (om jag är ensam i huset), stänger dörren till min skrivarlya, proppar för öronen med feelgoodlistan från min ipod, tänder doftljusen och parkerar mig framför datorn med en fylld termos grönt the (Ladies Night eller Sultan). Jag hör inte telefonen och kopplar bort alla andra möjliga störningsmoment som t ex Facebook och mail.

Om någon knackar på min dörr av fel orsak (vad ska vi ha till middag?) skäller jag lika ilsket som Sigge när någon står på förstutrappen. Och sen är det kört.

Nyss hittade jag på min nya favvoblogg det här goda författarrådet som passar så bra in på min egen känsla: Close the door! 

Ikväll tog vi oss i kragen Odd och jag och gick på en underbar konsert bara några hundra meter hemifrån, Apollon i Håtteland  Utomhus i regn och kyla, men vi blev ändå varma inombords av musiken och alla vänner och grannar som också var där. Man behöver lite nyheter och vänliga kramar med jämna mellanrum. Och jag blev åter igen påmind om hur viktigt det är att komma ihåg detta väsentliga om livet: Du har bara idag. Vänta inte tills imorgon med att göra det ditt hjärta längtar efter.

Han gjorde det!