Artikel i Aftonbladet om det som hände på Utøya. Outhärdlig läsning. Vad kan en människa förmå sig till? Och hur mår de 16-åriga tjejer som skriver kärleksbrev till honom i häktet?
Den här frågan har jag funderat på länge. Vad vill jag ge i arv till mina barn och barnbarn? Jag menar förstås inte kronor och ören. Dem hoppas jag att jag hinner leva slut på. Det lär inte bli så stora problem om man får tro de oranga kuverten.
Så häromdagen fick jag svaret på Farmorsfrågan 224 av Lyssnarnas Sommarvärd Björn Lindeblad, f d buddhistmunk. Han berättade hur han plågades av sin inre röst som ständigt påpekade alla hans fel och brister. Inför sig själv dög han aldrig, var aldrig tillräckligt god, klok eller tacksam.
Hans andlige ledare, en äldre och mer erfaren munk tröstade honom: ”Den där självförbättringen har jag lagt ner för länge sen. Det är dina brister som gör dig mänsklig.”
Det vill jag ge till mina barn. Insikten och tryggheten i att good enough är tillräckligt. Att ingen är eller kan bli perfekt. Inte inför sina föräldrar, inte inför sin själs älskade och inte inför sina barn. Eller i någon annans ögon heller för den delen. Men att det inte heller krävs av dig. Du är ju bara en människa, med en människas alla brister och fel.
Så mycket skuld och skam som skulle lyftas från en massa människor om denna insikt fanns fast förankrad i hjärtat: Du duger precis som du är.
Bohusläningen idag. En artikel om Henrik Edberg i Uddevalla som lever på sin blogg. Han har över 400 000 besökare i månaden. I bloggen vill han ge praktiska tips om hur man uppnår mer lycka och härlighet. (Happiness and Awesomeness)
Det han gör är att utgå från sig själv och sitt liv, och illustrera med ordspråk och citat från visa män som Aristoteles, Einstein, kända författare osv.
Till exempel: “Nobody can go back and start a new beginning, but anyone can start today and make a new ending.”
Maria Robinson
Det är handfast, enkelt och ofta väldigt sympatiskt. Han utgår ifrån sitt eget liv utan att göra sig själv till någon slags profet. Läs till exempel det här om vad man kan göra när man fastnar i negativa tankar.
Jag gillar bloggen så mycket att jag lägger till den bland mina favvobloggar här till höger, fast det inte är en författarblogg.