140 mil senare…
Nu har vi båt igen! Det kändes väldigt konstigt att vara utan, även om det inte varade så länge. Vi älskade ju vår Tumlaren II men upptäckte i somras att den var för liten. Ju äldre vi blir, desto mer plats och mer komfort behövs för att båtlivet ska fungera.
Och mer teknik. På den här bilden syns ändå inte gps, VHF och diverse annat.
Allra längst söder ut i Danmark, någon kilometer innan tyska gränsen hittade vi vår nya båt. (Ja, vi har alltså valt och vrakat ett bra tag på nätet innan den här bilturen.) Det känns som om vi har suttit i bilen sedan Odd hämtade mig på Bokmässan i fredags. Fem båtar har vi tittat på i Danmark, alla av modell LM32 i varierande skick och med olika prislappar.
Men det var inget att fundera på när vi kom in i båthallen och såg BriBert (döpt efter dottern Brigitte och sonen Norbert). Det var kärlek vid första ögonkastet eftersom hon var så välskött. Plus att hon hade allt, var utrustad med tusen finesser och praktiska anordningar. Karl-Hans och hans fru Lotte (?) har ägt henne i trettio år. Nu var det dags att gå iland eftersom K-H fyllt 85 och Lotte skulle operera knäna. De bor i Hamburg och talar bara tyska, vilket gjorde förhandlingen något komplicerad, men det gick. De grät och vi kramades när vi skildes åt. Vi lovade förstås att de var välkomna till Flatön och hälsa på.
Nu ligger vår nya båt kvar inomhus i Danmark under vintern, Karl-Hans ville göra den sista vårutrustningen och överlämna båten i april. Sen ska vi segla hem henne har vi tänkt. 🙂
Och sen hoppas vi att vi kan behålla henne tills vi också fyller 80.
Mogen dam, bild från Karl-Hans fotoalbum.
Ombordstigning anpassad för 60+…
Tiramisu i Taastrup
I morse gratisfralla i DN:s monter.
Ikväll underbar middag i danska Taastrup. På den lilla stadens gågata låg en italiensk restaurang med en kypare som var så trevlig att vi glömde hur dyrt det är att äta ute i Danmark.
Vi är ute på en båtköparturne, har valt ut fem toppkandidater bland alla LM30 och LM32 som är till salu på nätet. Det är en motorseglare tillverkad i Danmark. Längst ner i söder alldeles nära Flensburg ligger en tysk LM32 upplagd för vintern. Den har varit till salu ett år, jag har bara pratat några ord i telefon med en farbror som låter väldigt gammal. Men det verkar vara likadant med de andra som är till salu, tydligen är det helt dött på båtmarknaden nu. Köparens marknad med andra ord.
Allvarligt, hur kan man visa en båt till salu där sängkläderna inte är bortstädade från salongen? Där disken ligger odiskad i diskhon? Då kan man väl inte vara särskilt noga över huvud taget?
Tack, men nej tack. Inte bara på grund av den allmänna röran.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Ernst Billgrens bästa råd.
Igår köpte jag en bok av Ernst Billgren som hette ”100 frågor om konst”. En fråga lyder: Hur blir jag rik?
Ernst ger ett kort och ett långt svar. Det korta svaret är: Gör en annan människa lycklig.
Just nu känner jag mig ganska rik. På väg ut från mässan kom jag ihåg att jag hade min entrebiljett kvar, eftersom jag blev insläppt innan mässan öppnade imorse.
Jag såg mig omkring bland alla människor som stod i kö för att komma in, och valde på ren magkänsla ut en liten oansenlig tant som stod där med en väninna. Och båda blev så lyckliga! Klappade mig på kinden och sa ”Åh så snällt!”
Så tack Ernst Billgren, du hade rätt.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Bokmässan fredag
Först författaren Sofia Hallberg (Mina Fräknar) i Damms morgontomma monter med bokklubben Breakfast bookclub. Väldigt intressant! Hon berättar hur hon skrev boken i ett sträck under fem (!) månader. 2000 ord per dag. Sen skrev hon ett underbart personligt råd till mig när hon signerade min bok. Det rådet ska jag avslöja när min första roman blir antagen. 🙂
Sen direkt Maria Ernestam. Första intrycket: så otroligt snygg! Nej förresten, vacker. Sen dessutom klok, påläst och väldigt bra på att berätta hur boken växte fram, vilka tema hon använt och vilka psykologiska förklaringar som ligger bakom karaktärernas handlingar.
Och klockan är bara 10!
– Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Valhallagatan,Göteborg,Sverige
Bokmässan torsdag.
Vilken dag det har varit. Är sprickfärdig av intryck, det känns som när jag har tagit en alltför full näve lingon ur påsen i frysen och tappar en massa ner bland fryskorgarna. Sitter vid mammas köksbord och sorterar signerade böcker, antecknar och kollar bilder. Nästan allt jag hade planerat hann jag med. Plus en alldeles för stor räkmacka högst upp på 23e våningen på Gothia. För mig själv i en fullpackad skybar, vid ett fönsterbord där alla andra hade sällskap, utan att för den skull känna mig ensam.
En bra erfarenhet.
Anne-Marie Skarp gjorde starkt intryck. Påminner om Amelia fast utan glamour. Samma passion och driv. Respekt!
Från hissen upp till räkmackan. Göteborg kan vara så vackert.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Farmorsfrågan 230. Vem vill du vara?
Åsa Larsson på Bokmässan. Så bra!
Sara Kadefors. Så bra!
– Posted using BlogPress from my iPhone
Hemligheten med att lyckas.
Varsågod, en bild som säger allt.
Kanske är det en gammal konsultvinnare, en sån där pålitlig bild som är lätt att rita på blädderblocket och som får alla i publiken att känna ”aha” och stöna av lycka.
Det är den i så fall värd.
Jag hittade den på Facebooksidan ”Think outside the box”, länken kom från min goda vän Barbro Esbjörnsdotter.
Slutspurt inför novelltävlingen.
Bloggen har varit lite försummad den senaste tiden. Inte bara bloggen förresten. Det beror på att jag måste, måste, måste skriva klart min novell till tävlingen Umeå Novellpris 2012. Jag vill verkligen bli färdig. Jag har brutit ut ett kapitel av det stora romanmanuset och skrivit om och lagt till för att det ska bli en novell. På så sätt känns det inte alls som om jag rymmer från mitt huvudprojekt.
Onsdag är sista dagen jag har på mig, på torsdag måste jag posta utskriften om den ska hinna fram i tid.
Idag gick jag upp klockan sex för att skriva och nu känner jag äntligen att jag har kontroll över både handling och textmängd. De där morgontimmarna innan kl 9 är mer produktiva än hela resten av dagen.
Men slutet är inte riktigt klart…
Veckans bildlösning till Fotosöndag blev verkligen en lättköpt variant. Temat var Spänning. I matkällaren står en flaska som vi fått av Odds bror en gång i tiden. Närmare bestämt 2004. Den ska det bli spännande att öppna…
Migrationsverket skämmer ut Sverige.
Just när jag ska stänga av datorn når mig nyheten om Hadille, den övergivna tvååriga flickan som Migrationsverket vill utvisa till Frankrike.
Hon liknar mitt lilla barnbarn Tiny, det är klart att det bidrar till att jag reagerar med varenda cell i kroppen.
Sen tittar jag på TV-inslaget med juristen på Migrationsverket som på fullt allvar hävdar att detta är för flickans bästa.
Han ser helt vanlig ut. Som en vanlig, gift man med radhus och tjänstebil och… barn. Hur kan han stå där och försvara ett vansinnigt beslut som kommer att förstöra livet för en liten tvååring? Tror han verkligen på det han säger?
Och om han i djupet av sitt hjärta inte tror på vad han säger (han ser ju faktiskt lite rädd och ganska illa berörd ut), vad är det då som ändå får honom att handla mot sitt samvete? Vilket grupptryck, vilken ledarskapskultur är det som styr välutbildade, vuxna människor så orubbligt i Migrationsverket?
Herregud, jag inte bara skäms, jag blir rädd.
Fler artiklar:
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article15484369.ab
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/barnutvisningen-s-vill-andra-lag_7518844.svd
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=5279692
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=5279692
Här är Facebookgrupp som startat en namninsamling mot beslutet, gå med i den och skriv under!
…se till mig som liten är…
