Sidospår eller villovägar?
Carolisabella inspirerade mig att ta tag i det där med att skriva en novell till sveriges största årliga novelltävling Umeå Novellpris.
Jag har haft tävlingsbestämmelserna uppsatta ett bra tag på väggen bakom datorn.
Man kan vinna 100 000:- och de bästa novellerna publiceras i en antologi.
Tävlingen är öppen för alla, såväl etablerade författare som debutanter, så chansen att jag skulle vinna är så mikroskopisk att den inte går att räkna på ens. Men det är en bra chans att skriva färdigt en berättelse och träna på gestaltning, dramaturgi och allt det där.
Och deadline är 1 oktober, det passar mig perfekt att det är lite bråttom.
30 000 tecken max får berättelsen vara. Den är uppe i en fjärdedel ungefär. Jag har handlingen helt klar för mig, det är bara att sätta sig och låta texten skriva sig själv i stort sett.
Jag önskar att det kunde bli nånting dramatiskt men feelgood, eller nånting romantiskt, eller nånting ironiskt (typ Viveca Lärn).
Men allt som flyter ut genom fingrarna via tangentbordet är mörkt, ont och våldsamt.
Varför? Jag som är så positiv och snäll?
Den här bilden blev veckans bidrag till Fotosöndag, temat var Privat. Lite nödlösning, men det kan inte hjälpas.
Svärmors sekretär som jag hade lyckan att få ärva och som står i mitt sovrum. Hon fyllde den med brev, kvitton, familjeekonomi och viktiga papper. Jag sparar hemligheter och privata skatter i den.
