Tillvarons mysterier
Morgonrundan går längs med strandpromenaden och sedan vidare utmed kusten ett par kilometer på en grusväg. Den slutar i en avspärrning av militärt utseende. Kusten innanför taggtrådsgrinden är vild och otillgänglig, även om det inte var avspärrat skulle det vara omöjligt att ta sig fram bland de kantiga klippblocken och rasbranterna. Havet bryter mot trasiga lavablock, vattnet sprutar upp som gejsrar ur håligheter och skrevor, det är otroligt dramatiskt och jag måste ta med kameran imorgon.
På tillbakavägen tog jag en liten omväg för att leta efter bra bildvinklar att fota de enorma vågorna som byggs upp när atlantdyningen närmar sig land. Idag rullade de in i hård motvind, vilket medförde att skummet på den fräsande, bubblande kammen blåste av som en vit rök ut åt havet medan vågen dånade skallig in över grundflaken. Omöjligt att fånga med bara iphonen, kräver systemkamera och zoomobjektiv.
Jag gick på stenig mark av orange vulkansand, inte på någon stig eller väg utan på obruten men ganska slät och helt steril jord. Inte ett grönt strå. Plötsligt trampade jag nästan på en hög rostiga nycklar. Hotellnycklar? Nycklar till klädskåp? En historia kräver att bli berättad. En historia som säkert rymmer rädsla, ilska, svek och brott. För hur kan dessa nycklar ha hamnat här, på en öde strand? Inte av misstag i alla fall.
