Samma år som min mamma föddes, 1919, fick vi kvinnlig rösträtt i Sverige. Tänk, det är inte ens 100 år sedan. Vilka pionjärer de där första fem riksdagskvinnorna var. Ändå kände jag inte igen namnet på en enda av dem nu när jag läste om dem på Wikipedia. Vad lärde jag mig i skolan på historietimmarna? Kungarnas historia förstås.

Kvinnliga förebilder var och är farliga. Ska helst gömmas, glömmas.

Och kallas för hen.

På den här fläcken, mitt i bilden på den smala sandremsan (mina fotspår syns där)  gör jag min blandning av morgongympa, yoga och stretch. Inte varje dag, men nästan. Det är en sån bra liten sandplätt, ingen kan komma gående framför en längs vattenbrynet. Jag är lättstörd, vill gärna ha fri horisont.

Idag är det mulet igen. Perfekt.

Idag har det faktiskt varit riktigt fint väder nästan hela dagen. Utanför min öppna balkongdörr.

Jag håller på med mina postitlappar. Går igenom manus och skriver en lapp för varje scen, som jag fäster på linjer som jag ritat på stora pappersark, som jag tejpat upp på de vitmålade väggarna.

Alltsomoftast upptäcker jag Hål. Dvs det fattas en scen. Typexempel: Karaktären C äter lunch med karaktären J som hon nyss har träffat och blivit kär i. Men – hur träffades dom? Det vet jag ju, men har glömt att skriva ner det. Då skriver jag en kort notis om den scenen på en särskild gul lapp, och fäster den på sin linje.

När jag reser härifrån ska alla hål vara tilltäppta. Utkastet ska vara färdigt. Idag träffade jag Ann Ljungberg, författarcoach, och diskuterade det fortsatta arbetet. Hon håller just nu en romanverkstad här i Las Palmas (jag deltar inte i den). Vi kom överens om att manuset ska vara genomredigerat och klart för lektörsläsning i början av april.

Har upptäckt att det finns en massa modiga små tanter runt omkring. Min granne U från Skellefteå är nästan 85 och har en muskelsjukdom som gör henne ordentligt handikappad. Ändå reser hon ensam hit ner varje vinter, sen 20 år tillbaka. Ber om hjälp när det behövs och tar för sig och är social. Hon har skaffat sig vänner bland andra flyttfåglar och har ett väldigt program med middagar och träffar av olika slag. ”Fast dansar gör jag inte längre” sa hon idag när jag bjöd in henne på rummet för en pratstund. På fredag ska hon och jag i alla fall gå till dansstället med levande musik som finns i grannhuset. Om hon inte får besök av en vän. En spansk vän. 🙂

Jag gillar ritualer. Armbanden på bilden har jag bara på mig när jag skriver. De är mina amuletter som främjar skapande och fantasi. Det gröna köpte jag av en afrikansk kvinna på strandpromenaden, det andra är äkta kanariska pärlor (fast det måste vara sötvattenspärlor) som jag köpte på marknaden i söndags.

På bordet står också två doftljus och brinner. Det enda som saknas är något att tugga på. Det saknar jag verkligen. Men jag kan inte hitta Läkerol här. Bara Stimorol som jag inte gillar.