Det står 25C kl 11.00  på den digitala skylten på strandpromenaden nedanför min balkong. Men den siffran betvivlar jag faktiskt. Temperaturen alltså. Men drygt 20 är det säkert. Äntligen en riktigt fin dag ända från tidig morgon. Solen når inte till min balkong förrän efter lunch, vilket är bra för arbetsmoralen.

Jag har tio scener till att skriva innan det är dags att resa hem.

Undviker att kolla nyheterna om snön och vintern hemma, får så dåligt samvete. Ska köpa julklappar imorgon. 🙂

Nej, inte nu igen! Det var min första tanke när jag upptäckte att ryggsäcken under bordet var borta. Panik är ingen rolig känsla. Mobilen! Nyckeln till lägenheten!

Gud vilken tur! Det var min andra tanke när jag kom ihåg att Iphone och nycklar låg i säkert förvar i innerfickan på jackan. Något har jag lärt mig sen förra året.

Vi satt åtta glada uteätare runt ett bord vid en uteservering på strandpromenaden. Det var Ann Ljungbergs skrivarkurs och jag. Jag satt på den sidan av bordet som vette ut mot stranden. Bakom min stol löpte ett räcke, och sen är det en höjdskillnad på kanske 80 cm ner till själva stranden. Medan vi åt och pratade måste någon väldigt liten person ha krupit upp bakifrån i skydd av muren, sträckt in handen mellan stolsbenen och obemärkt lyckats hala ut min ryggsäck. Ett barn alldeles säkert. Så sorgligt. Tänk om jag hade upptäckt honom/henne, vad skulle jag ha gjort?

I ryggsäcken hade jag min plånbok med 30 Euro och inget mer. Plus min fullskrivna anteckningsbok, vilket känns som en katastrof men ändå inte. Tänkta tankar som är nedskrivna en gång brukar  jag komma ihåg.

Det är verkligen ingen rolig känsla att bli bestulen. Men det kunde varit värre. Jag tänker lägga det bakom mig nu och inte fortsätta älta hur det kunde hända.

Innan restaurangbesöket var jag hos frisören. Det kostade 700:- mindre än det brukar göra hemma.