Svar på Farmorsfrågan nr 233. Vad säger min baktalare?
Baktalaren, det är den där rösten inuti mig själv som säger att jag inte duger, inte kan, inte ska göra mig så märkvärdig. Den säger att folk på stranden tittar nedvärderande på mig när jag försöker komma ihåg solhälsningen, och att människor jag känner talar nedsättande om mig när jag inte är närvarande. Baktalaren får mig att förvänta mig negativa besked och dåliga resultat.
Baktalaren kanske försöker rädda mig från att misslyckas? Om jag inte tror, hoppas och försöker så slipper jag ju uppleva besvikelser och fall från hög höjd.
Tack vare min coach Eva (vi pratar fortfarande en gång i månaden) har min baktalare fått strypkoppel och munkavel. Ibland lyckas han ändå få en syl i vädret. Han passar på när jag är sjuk eller sorgsen.
Just för tillfället har han ingen chans. Tacksamhet är ett effektivt sätt att hålla Baktalaren tyst. Och jag är så tacksam just nu. Mina fem skrivarveckor i Las Palmas var underbara och det bästa jag gjort på länge. Barn och barnbarn är friska och har det bra. Odd och jag har det bra. Min mamma mår bra. Jobbet går bra.
Den här känslan av tacksamhet vill jag hålla kvar och bo i över julen. Vem bryr sig om en futttig baktalare när det finns så mycket i livet att vara glad över.
Vem bryr sig
Sandskulptur på stranden. Sig själv nog.
