Jag brukade reta mig på att min pappa hade en tendens att hålla med den han senast pratade med. Jag tyckte det vittnade om oförmåga att hålla fast vid en åsikt. Nu undrar jag om det där har gått i arv, ofta känner jag igen samma sak hos mig själv.
Till exempel har jag köpt den här boken på Bokbörsen, och slukat den från pärm till pärm. Det var ju inte alls länge sedan jag gjorde samma sak med Bodil Malmstens bok Så gör jag, och tyckte den var bäst.
Men den här är ännu bättre. Därför att den ger så många exempel på varför en berättarteknik fungerar, och hur skickliga författare har konstruerat sina mästerverk.
Det här boken – och Elizabeth Georges Skriv på! – är de författarhandböcker som har flest postitlappar, flest understrykningar i texten och som har gett mig flest impulser att låna hem speciella böcker fråm biblioteket. Igår köpte jag t o m Selma Lagerlöfs Nils Holgersson på Bokbörsen bara för att kunna studera hennes episodteknik.
Kommentarer
Inga kommentarer än
Kommenteringen är stängd.