Jag känner inte längre att jag måste försvara bloggandet, som i början för drygt tre år sedan. Då när jag tyckte att jag måste svara de människor som undrade hur jag kunde ”lägga ut mitt privatliv på nätet.” Det där som Lars Lerin så träffande beskrev som ”vänlighetsraseriet” i dagens vinterprat i P1, det drabbas jag inte lika ofta av numera.  Grattis om du inte ännu har hört programmet!

Nej, Jante har jag gudskelov blivit mycket bättre på att hantera.

Nyss läste  jag igenom mina blogginlägg från slutet av december och början av januari förra året.

Såhär skrev jag den 3e januari 2012:

”Under 2012 vill jag vara: Avstressad. Skapande. Glad. Fri. Älskande. Nära havet.”

Det känns som perfekta föresatser även för nästa år. Så bra, då behöver jag inte anstränga mig för att hitta på några nyårslöften.

Hur gick det då med de höga målen för det här året?

Avstressad? Nja, men i alla fall mycket bättre än i mitt gamla liv. Faktiskt kan jag numera säga nej,  ställa in och skjuta upp. Fortfarande är jag väldigt dålig på att planera realistiskt med tid och krafter. Om jag kunde lära mig att inte vara en sån tidsoptimist (till exempel lägga in en resa till Oslo och en till Stockholm samma vecka) så skulle jag slippa ringa dessa tråkiga återbudssamtal.

Skapande? Ja faktiskt. Råmanuset till min roman är färdigt. Ett år har det tagit, och då har jag ändå inte haft mer än ett par perioder av obruten skrivtid. Dessutom har jag fotograferat och målat både på glas och i olja. Ska man mäta framgång  i  priser så är det fotograferandet som har varit mest framgångsrikt. Första pris i Bohusbilden (en Ipad!) och andrapris i Wikimedias WikiLovesMonuments. Fast när jag tittar i min bildbank har jag fotograferat mycket mindre . Bara 2529 bilder i år, mot 6051 bilder år 2011.

Glad? Jodå, det går fortfarande upp och ner, som för de flesta. Men jag har lärt mig bemästra tungsinnet med promenader, avslappning och så förstås möjligheten att rymma till Las Palmas.

Fri? Nä, långt ifrån. Kanske lite friare än förra året förstås. Fri från några komplex, några ovanor, några tankemissfoster. Friare i tankarna, det känns som om varje ny bok jag läser öppnar ett nytt litet lufthål. Och jag har läst massor det här året. Rena bokbulimin.

Älskande? Ja, absolut. Kärleken växer i proportion till avståndet till förälskelsen som ju är en sorts sjukdomstillstånd, ordnad av naturen för att främja fortplantningen.  Egentligen måste vi ju inte fortsätta hålla ihop nu, när barnen är vuxna och utflugna. Men förutsättningarna för kärlek har aldrig varit bättre. Vi har kanske inte alla hormonerna. Men vi har tiden, mognaden, ödmjukheten, nyfikenheten, toleransen, vänskapen.

Nära havet? Ja, och här har det verkligen hänt något fundamentalt nytt 2012. Jag tänker på det varje dag. Nästa sommar gör vi inte utflykter med båten, i sommar BOR vi i vår nya båt. Flera veckor i sträck. Vi kan segla vart vi vill. Till Norge. Eller till Paris.

LM 32 Tumlaren

Berättelsen om Pi , De fem legenderna,  Hitta Nemo och sedan middag för nio på fantastiska restaurang Masala Kitchen på Berzeligatan. Det kallar jag en helkväll. Vi delade upp oss emd barnbarnen i olika salonger i Filmstaden. Himla bra system med flera filmer samtidigt, för olika åldrar, så att hela familjen kan gå tillsammans.

Berättelsen om Pi (länken leder till en recension i GP) är en film som är så bra att jag måste se den om igen, med Odd. Jag behöver diskutera den med honom, den väcker så många frågor. Om tro, hopp och sanning. Dessutom är den så vacker och 3D tekniken gör att man blir fullständigt trollbunden och glömmer att man befinner sig i en liten biosalong.

Det gällde inte bara mig. Jag hade stålsatt mig inför de där outhärdliga biostörningarna; påsprasslet och bänkbuset och det halvhöga småpratet som gör att jag i princip slutat gå på bio. Men det var dödstyst i salongen ända till slutet, och då utbröt applåder!

Se den här filmen!

Lilla S, som fyllt 12, och jag såg PI. De andra såg De Fem Legenderna och var också nöjda. Tiny såg Hitta Nemo. Efteråt gick vi alla nio till indiska restaurangen Masala Kitchen som ägs av mamma Ls kompis Sofia och  som är ett favoritställe.  Alla beställde sina favoriter, Sofia bjöd på glass och det blev så mycket mat över att jag tog med mig resterna  i folieformar hem till mamma A och P. Snacka om tantvarning…  Men de blev väldigt glada över varsin indisk middag helt oväntat, komplett med Naanbröd och ris 🙂

Fullt