Tillbaka efter morgonpromenaden med två fullskrivna sidor i anteckningsboken. Förmodligen behövde jag den där lite sega dagen igår, den var helt enkelt en uppladdning.

Idag blåser det mycket mindre, det syns en stor flik blå himmel och jag fick bara några små lätta regnstänk på mig. Den här bilden tog jag från min balkong strax efter kl 9. Traktorn som syns ingår i städpatrullen som städar bort ilandflutet sjögräs och skräp varje morgon. Just nu är det extremt lågvatten. Om några timmar når vattnet nästan ända fram till kanten av strandpromenaden.

Nu blir det keso uppblandad med yoghurt, hackade valnötter och en halv sharonfrukt. Ovanpå det två stekta ägg och en kopp pulverkaffe. Sen ska jag skriva ner lösningen på ett stort problem i intrigen som jag kom på när jag lufsade längs stranden. 🙂

(Caroline, jag GÖR solhälsningen. Ibland. Men jag har blivit så fruktansvärt stel i kroppen av allt lufsande och gående..:-(  Så min solhälsning liknar mest en parodi.)

Tänk att jag kan dricka kaffe igen, utan problem med magen. Jag är helt säker på att det beror på frånvaron av stress.

Dags att fundera lite på vad man säger till sig själv igen… 😉

Nu vet jag varför jag hinner skriva så mycket här. Timmarna är 100 minuter istället för 60. Jo, det är sant. På stora skyltar längs hela Las Canteras strandpromenad visas klockslag och temperatur.   Och innan klockan slår om till 16.00 är den 15:99  Varje timme likadant.

Temperaturen är inte mycket att skryta med. Tidigare ikväll när jag gick ut för att handla lite småsaker stod det +13C på displayen. Det blåser 11 m/sek rakt in på balkongen vilket känns väldigt mycket när det inte finns någonting ivägen förrän typ Brasilien. (Rätta mig om jag har fel.)  Dessutom är himlen jämngrå och det kommer lite skurar då och då.

Men imorse sken solen i alla fall precis så länge att jag hann med att lufsa fram och tillbaks i blåsten längs stranden. Lufsa = småjogga varvat med snabb promenad. Ett par entusiaster badade.  (Det finns några damer i min ålder eller äldre som badar om det så regnar småspik.) Enligt Endomondo på min Iphone är sträckan drygt 6 km. Jag vill inte fortsätta i strandpromenadens förlängning ut på halvön La Isleta i den här blåsten. Hur vackert det än är med sjön som bryter över klipporna så känns det inte kul att slåss mot vinden hela vägen. Jag blir ARG av vind har jag märkt.

Annars har det varit en mellandag idag.  Det tar lite tid att anpassa sig till ensamlivet igen. Idag har jag läst nästan all tid,  gjort en del research på nätet om båtbyggarna i Svineviken och Kungsviken på Orust i början av 1900-talet. Det är otroligt att allt finns på nätet. Allt!

Läser dessutom Åsa Larsson Svart stig  emellanåt, vilket inte är så bra, jag glömmer vilka svåra underlägsenhetskänslor jag drabbas av när jag läser hennes böcker. Hon är så BRA, jaag skulle vilja kunna skriva så. Men det finns ju redan en Åsa Larsson, måste jag tänka då. Det behövs inte en till.

Skummar Aftonbladets nyheter och ser att Camilla Läckberg tjänar mest av alla kvinnnor under 40 år. 12,5 miljoner kr förra året. Jag blir verkligen hemskt nyfiken på hur man gör av med så mycket pengar? Det handlar ju alltså om LÖN som hon har tagit ut och skattat för, inte hur mycket vinst hennes bolag har gjort, viket säkert är mycket mer. Det är en fantastisk prestation att kunna skriva böcker som så väldigt många vill läsa. Jag hör inte till dom, men jag gillar inte Joyce Carol Oates heller (som så många vill ge Nobelpriset till). Smaken är som baken.

Men jag unnar henne framgången och beundrar hennes målmedvetenhet och bitchighet. Fram för fler fräsande fruntimmer, liksom . Bilden på henne i tidningen var illavarslande. Har hon fått prinsessjukan?

Idag blev jag ensam igen, Odd har rest hem. 🙁 Han hade väldig otur med vädret den här veckan, men vädret var ju å andra sidan inte anledningen till att han kom. 🙂

Själv stannar jag två veckor till och fortsätter skriva, stärkt i själ och hjärta.

Denna veckan har  Ann Ljungberg en romanverkstad här i Las Palmas, jag ska hänga på dem när jag får och ta chansen att prata skrivande med likasinnade och få lite sällskap. Dessutom ska Ann titta på min text och guida mig hur jag ska gå vidare.

Min lilla lägenhet – jag bara älskar den. Fräsch och lugn och överblickbar och med världens mest underbara utsikt utanför balkongen. Ingen trafik, inga oljud alls, inga lukter. Lättstädad. En skön säng. Allting fungerar, t o m tvättmaskinen i badrummet. (Nej förresten, porttelefonen funkar inte. ) Allt för 22 € per dygn. Inklusive internet och rena sängkläder och lakan varje vecka. Känner mig beroende. Vill reservera den för varje november under resten av mitt liv.

Idag har jag förberett ett lappsystem för att strukturera texten och hålla ordning på karaktärerna och deras förekomst i manuset.