När jag står där i frukostmatsalen på Hotel Mövenpick i Berlin känns det så självklart; att hålla sig smal handlar om att ha självdisciplin. Att kunna säga nej till den kortsiktiga njutningen och ja till det långsiktiga välbefinnandet.

Igår sa jag JA till gluhvein och apfelstrudel och kladdkaka med pistaschglass i sällskap med ett sött, lieblich vin.

Idag kan jag inte fortsätta så. Och nej, det är inget onormalt med min ämnesomsättning. Jag blir tjock om jag äter för mycket.

Det är faktiskt helt normalt.

Frukost? Nej tack.

Den evigt intressanta  frågan om vem man är… Vem är du själv?

Författaren Sofia Hallberg länkar  i sin blogg, som jag ofta läser, till en astrologisk sida. Jag är väldigt skeptisk till horoskop, med undantag av det kinesiska zodiaksystemet som jag tycker är mer varierat och nyanserat eftersom det tar hänsyn till vilket år man är född också, och i vilket av jordens fyra element det årets tecken står. Lite krångligt, men väldigt spännande, läs mer om den kinesiska astrologin här. Jag hade stor nytta av alla de kinesiska djurtecknen när jag hittade på mina karaktärer i romanen.

I det kinesiska horoskopet är jag född i Tigerns tecken, och det är klart mer spännande än att vara Oxe, som jag är enligt vårt västerländska horoskop. 🙂

Men det är ändå kusligt mycket som stämmer på mig i beskrivningen av Oxens egenskaper.

Nedanstående har jag kopierat från Astroguiden .

Oxen

Från 20/4 till 21/5.

Oxen är jordnära och hemmet är oxens borg. Den kan gott sägas att oxen är det mest typiska jordtecknet. Oxen älskar allt som är vackert och njutningsfullt såsom god mat och dryck, konst och musik, blommor, dofter, erotik, komfort och skönhet i alla dess former. De lägger stor vikt vid det materiell och vårdar ömt sina vackra saker, gärna i hemmets trygga vrå.

Oxar är praktiska, realistiska, lugna och metodiska, De arbetar hårt och med stor uthållighet. De är principfasta, envisa, stabila och självmedvetna men vill inte gärna ta några risker utan är i regel nöjd som det är. Humöret är lugnt och välbalanserat förutsatt att Oxen inte blir tillräckligt retad förståss. Då kan de bli riktigt arga och de är dessutom ganska långsinta så det tar tid innan de glömmer en oförätt. I grund och botten är dock Oxen tolerant och pålitlig och de försöker alltid att se de goda sidorna hos sina vänner.
Oxar älskar att koppla av i en behaglig miljö men har nästan alltid en speciell närhet och längtan till allt som har med naturen att göra– sådd, skörd och trädgårdsarbete, även om de bor mitt i en stad.

Med sin känsliga, jordnära personlighet är Oxarna ofta estetsikt lagda och kreativa. Den älskande Oxen är trogen sin partner och är beskyddande och ömsint om än något svartsjuk. De ogillar förändringar, speciellt sådana som är påtvingade, och de kan vara ganska konservativa och moralistiska.

Lämpliga yrkesval: Allt som har med naturen eller konstnärlighet att göra, ex Musiker, arkitekt, konsthandlare, blomsterhandlare, jordbrukare, eller egen företagare

Känsligaste kroppsdel: Halsen.

Den här Farmorsfrågan ställde jag i bloggen den 4 januari. Så lång betänketid har jag aldrig tagit mellan fråga och svar. Hur startar man om? Det borde jag kunna svara på, för jag har startat om några gånger i mitt liv. Det har väl alla? Relationer, jobb, boende, livsstil.

Finns det något sätt att kliva över splittret av det som varit utan att skära sig?

Vid närmare eftertanke har jag nog konsekvent tillämpat metoden Stängdörrenochsediginteom. Med större eller mindre framgång. Om jag vore född på 60-talet eller senare hade jag förstås gått i terapi, och man ska aldrig säga aldrig. Men nej, inte än. När jag blir nittio kanske.

Igår kväll satt jag med en bunt brev skrivna i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet av min mormors mor, och av min mormor.  Jag undrar så hur de skulle se på sina livsval så här i efterhand, när det så att säga  finns facit?  Mormor fick åtta barn med mannen hon skrev så rara brev till som 18-åring. När han bedrog henne några år efteråt och även fick barn med en annan, kunde hon inte välja att stänga dörren och börja om, även om hon hade velat. Två generationer senare kom den valfriheten för kvinnan. Idag behöver vi inte förlåta och gå vidare.

Jag undrar så vad min mormor skulle ha gjort om hon levat idag?

 27/365 foton 2013. Eget tema: Mormor

Ooops. Har visst halkat efter lite…

När längtan efter våren blir för svår tänder jag en brasa i uterummet och njuter av blommande olivträd och skogen av amaryllis som snåla jag köper efter jul för 20:- styck… ;.-)

Foto 25/365 tema:Strategi  och 26/365 tema: Liv

Det var ju väntat, men kändes ändå som ett slag i veka livet. Med dagens Bohusläningen följde en bilaga från det stora mäklarföretaget, och hela omslaget pryds av bilder från mitt barndomshem. ”Oslagbart läge”, ”underbar utsikt”,  ”bada direkt från bryggan”.

Ja, och så oerhört mycket mer, som inte hör ihop med vädret eller badtemperaturen, som handlar om kärlek och samhörighet och lyckliga minnen. När jag tänker ordet ”barndom” så är det här den utspelade sig. De två olika husen där vi bodde  i Göteborg är inte förknippade med några känslor alls, kanske för att jag bara bodde tio år i varje. I Fiskebäckskil har jag tillbringat den viktigaste tiden på året, under de viktigaste perioderna i mitt liv,  mer än dubbelt så länge.

Här träffade jag så småningom min man. I kyrkan ovanför huset gifte vi oss. En novemberdag. (Det måste inte vara sommar för att vara underbart att bo här. Tvärtom nästan.)  Jag minns att jag var tvungen att med blicken fokusera vår hissade flagga som syntes genom det lilla fönstret snett bakom altaret, för att inte svimma.  Här bodde vi när tvillingarna föddes. Det glömde de förresten skriva i annonsen. ”Underbart läge för dopkalas och stora familjefester.” Här startade jag mitt första företag. I Pelles nedlagda livsmedelsaffär.

 Nu går huset där jag tillbringade min barndom och ungdom till en främmande. För Selma blev det ett livsmål att köpa tillbaka Mårbacka, vilket hon lyckades med 61 år gammal. För mig finns inga som helst utsikter att lyckas med det. Jag måste hitta ett sätt att förhålla mig, att gilla läget och gå vidare med ett hål i själen. Den obesvarade Farmorsfrågan 234 blir högst aktuell. Hur börjar man om?

nr26/365 foton 2013. Tema: Dyrgrip

Nr 23/365 foton 2013. Tema: Citrus.

Sidan 95 av 544. Har jag verkligen skrivit detta? Denna styltiga, omständliga, gnälliga, tjatiga skoluppsats? Det var visserligen nästan ett år, eller i alla fall ett halvår, sedan just de här sidorna skrevs. Men ändå, jag skäms och stryker, rodnar och stryker. I min ursprungliga utskrift som sitter i två pärmar har jag nu kommit till sidan 135. Men i det redigerade worddokumentet befinner jag mig fortfarande  på sid 95, tack vare all text som tagits bort. 40 hela sidor närmare bestämt. Hur många procent har jag strukit då? 30% om jag bara räknar med det jag hunnit redigera hittills. Inte så dåligt.

När jag kände mig som mest misslyckad idag hittade jag gårdagens visdomsord från Advice to writers på Twitter:

”Du måste lära dig att övervinna din helt naturliga och ändamålsenliga avsky för ditt eget arbete. ”  WILLIAM GIBSON #

Lite senare läste jag dagens citat:

”Skriv om! The bästa skrivrådet jag fick var: ”Skriv om det!” Många redaktörer sa så. De hade rätt allihop. Att skriva handlar egentligen om att skriva om – göra historien bättre, tydligare, sannare.” ROBERT LIPSYTE

Visst är han/hon vacker. Men full av fästingar. Och begiven på tulpaner, rosor, fruktträd och det mesta av allt det som jag vill ha ifred i trädgården.

Därför har Odd byggt ett två meter högt stängsel runt om, och vi har varit förskonade från rådjur de senaste fyra åren. Frihet från fästingar och borreliasmitta är nästan lika viktigt som att få ha blommorna ifred. Barnbarnen kan leka och rulla runt på gräsmattan utan risk.

Räkneexempel: Om 28 sidor av 553 är redigerade efter 14 dagar, hur länge dröjer det då innan alla sidorna är redigerade?

Hm. Två sidor om dagen… det betyder att jag är färdig … men herregud det håller ju absolut inte!

Fast egentligen har jag ju inte gjort bara två sidor om dagen. Jag har suttit ner med mina två tjocka manuspärmar och skrivit alla ändringar jag vill göra i marginalen med rödpenna. Hälften är redan genomgånget. Bara att skriva in ändringarna i Scrivener och sedan kopiera in i Wordmanuset. Det är där jag har hunnit till sidan 28 nu ikväll.

Det ska nog hinnas med till påsk i alla fall.

Jag vill inte klaga. Jag hatar gnälliga människor som hänger upp sig på allt negativt och glömmer bort vilken ofattbar tur det är att vi lever just nu, just här. Två gånger idag har jag varit ute på promenad i kylan och solen för att få igång det positiva tänkandet. Kameran fick följa med, ljuset var fint.

Men. Två månader till med den här kylan? Tre månader till innan vårfåglarna börjar kvittra och fåren börjar lamma? Fyra månader till innan vi kan sjösätta båten?

Jo, det är klart jag står ut. Det går inte ens någon nöd på mig. Jag har ju ett manus att redigera, ett jobb att sköta, en familj att bry mig om.

 Och på måndag börjar Zumban igen i gamla skolan, och ska pågå hela våren två gånger i veckan.

FOto nr 19/365 foton 2013. Tema: I väntan på.