Fredagsmys!
Hur klämmer man in en distanskurs i navigation (förarintyg) i sin vardag när man har ett jobb att sköta och ett mastodontmanus att redigera?
Jomen det är ju så kul … vi tar det fredag kväll! I maj ska vi segla hem nya båten från Flensburg. 300 distansminuter har vi räknat ut att det är hem till Flatön, med lite marginal.
Även om jag har varit på sjön varenda sommar i hela mitt liv, så har jag för det mesta bara åkt med. Det var så när jag växte upp. Köra båt var mannens uppgift. För tre eller fyra år sedan bestämde jag mig för att lära mig köra båten själv. Odd tyckte det var en strålande idé och stöttade mig helt och fullt. Men det var ändå ett förvånansvärt motigt projekt, detta att ta ansvar som kapten. Det tog lång tid innan jag vågade mig ut ensam i vår lilla snipa. Nya Tumlaren är mer än dubbelt så stor som gamla Tumlaren, och jag har bestämt mig för att jag ska kunna köra henne helt ensam. Inte segla, men köra. Och jag vill kunna ta ansvaret för navigeringen när Odd seglar.
Så nu sitter vi här och slåss om passaren och övningssjökortet. Odd är visserligen proffs, men han har redan hittat saker som han inte hade en aaaaning om i min kursbok. Så därför får jag inte ha den ifred. Tänk om jag lär mig nåt som han inte vet…
Farmorsfrågan 234. Hur startar du om?
När vardagen suger, svider, blåser, stormar, fryser. Hur gör du då?
