Jag ska aldrig mer skriva för min brödföda. Vilken befriande insikt. Även om jag få för mig att t ex skriva noveller till veckotidningar,  så kommer jag aldrig att ändra en text bara för att få betalt för det jag skriver.

Det påminner mig om vad jag hörde min pappa säga när han blev pensionerad. Jag var bara 19 år då och jag minns det så tydligt, fast jag annars har väldigt dåligt minne. Hans kommentar måste ha satt sig  djupt. ”Nu ska jag aldrig mer krusa en djävel.”   Ju mer jag tänker på vad de orden betyder, desto sorgligare känns det.

Det här är dagens bild till fotoutmaningen 365 foton 2013 som nu har hela 200 deltagare! Få se hur många som orkar hålla ut hela året. Jag kan inte lova att jag gör det. Dagens tema är Rost.

Manushögen är nu nästan genomgången. Mina strykningar tar nog ner antalet sidor under 500. Men redigeringen har öppnat ögonen för att det kanske inte räcker med lite ny målarfärg ovanpå den skrangliga konstruktionen. Den måste byggas om ordentligt för att bli bärande.

  NaNoWriMohar lanserat en ny skrivmånad som heter  The ”Now-what?”  months.

Den handlar om att redigera sitt första råmanus. Där används ordet ”revise”, inte ordet ”edit” som är det engelska ordet för redigera.

Revise betyder revidera. Det är något helt annat.

Det står alltmer klart att det är revidera jag måste göra. Rumstera om ordentligt i manus. Utveckla vissa händelser och karaktärer väldigt mycket, minska ner betydelsen av andra. Lägga till dramatiska händelser och konflikter.

Romanen Alltid hos dig av Maria Ernestam är en  förebild just nu. Liksom MajGull Axelssons Slumpvandring och Moderspassion. Det är alldeles för höga mål, men man ska sikta mot stjärnorna står det också  i The ”Now-what?”  months  

(Jag måste bara skriva ner detta, så att jag minns senare hur jag tänkte, nu när jag inte vet riktigt vad jag ska skriva, eller hur, men ändå har en vision av vilken sorts romanbygge jag har som målbild.)

Makronivån.