Vånda och motstånd.
Sidan 95 av 544. Har jag verkligen skrivit detta? Denna styltiga, omständliga, gnälliga, tjatiga skoluppsats? Det var visserligen nästan ett år, eller i alla fall ett halvår, sedan just de här sidorna skrevs. Men ändå, jag skäms och stryker, rodnar och stryker. I min ursprungliga utskrift som sitter i två pärmar har jag nu kommit till sidan 135. Men i det redigerade worddokumentet befinner jag mig fortfarande på sid 95, tack vare all text som tagits bort. 40 hela sidor närmare bestämt. Hur många procent har jag strukit då? 30% om jag bara räknar med det jag hunnit redigera hittills. Inte så dåligt.
När jag kände mig som mest misslyckad idag hittade jag gårdagens visdomsord från Advice to writers på Twitter:
”Du måste lära dig att övervinna din helt naturliga och ändamålsenliga avsky för ditt eget arbete. ” WILLIAM GIBSON #
Lite senare läste jag dagens citat:
”Skriv om! The bästa skrivrådet jag fick var: ”Skriv om det!” Många redaktörer sa så. De hade rätt allihop. Att skriva handlar egentligen om att skriva om – göra historien bättre, tydligare, sannare.” ROBERT LIPSYTE
