Jag har ju sagt förut att jag är väldigt svag för Leif G W Persson, som den person han verkar vara. Hans böcker är jag inte lika svag för, har faktiskt inte läst ut en enda.

Nu har jag hittat hans dotter Malin Persson Giolito blogg på Piratförlaget.  Och hetsläst i en timme istället för att redigera. Så bra är hon, så fängslande skriver hon.

Länken går till ett inlägg om kvinnors fölrfattardrömmar, men det finns många fynd i listan på hennes inlägg.

Läs det senaste också, det är ett ljus i mörkerdiskussionen om fattigdom.

Nr 15/365 foton 2013. Tema: Kapell

Ambitionsnivån på mitt fotograferandet (och bloggande) har verkligen lagt sig på en riktigt låg nivå. Men det struntar jag i just nu, huvudsaken att jag inte halkar efter, att det blir något fotat varje dag, även om det bara blir med mobilen. Och att jag hinner redigera mitt manus lite varje dag också.

Idag har jag varit i konstnären Ewa Evers atelje i Bleket på Tjörn och blivit instruerad i screentryckningsteknik. Vi kom att prata om vad man lämnar efter sig av sina skapelser till sinaefterkommande, och vilket ok det kan bli. Tänk bara alla bilder, alla tavlor, alla skapelser av olika slag som samlas på hårddiskar och i skåp och lådor. Generation efter generation.

Man måste helt enkelt göra sig av med det mesta. Ofta är det ju själva skapelseprocessen som är det roliga.

Fast jag  är i alla fall väldigt glad att jag har min morfars gesällprov, ett vackert skrivbord, i min skrivlya. Och sängen min mamma föddes i 1919. (Även om den just nu står i garaget.) Källaren är full av kreationer som kanske borde slängas, bara inte just nu.

Och idag har jag fyllt på. Ewa och hennes man ska flytta till en lägenhet och säljer av en massa fina och spännande saker på Tradera. Den här amerikaklockan från 1880 kunde jag inte motstå. 

18/365 foton 2013. Tema: Tiden

 Mitt emot Ewas hus stod den här lilla fiskebåten parkerad inne i en trädgård. Det får blir bild nr 17/365 foton 2013. Tema: Vila

Idag är jag egentligen alldeles för trött för att blogga, så det blir bara en bild till fotoutmaningen 365 foton 2013. Igår körde vi bil till Hovmantorp och idag körde vi hem igen. Det känns låååångt. På vägen genom Småland passerar vi den lilla orten Ör, och där finns Sveriges roligaste oljebolag. Passar perfekt till tema Duo, min bild nr 14 i 365 foton.

Hemma igen efter treårskalas med ca 23 barn i olika åldrar och ca 22 vuxna.  (Som vuxen räknas man ungefär tills man fyllt 60, sen är man en gammal person.)

Konstigt att man blir så väldigt trött efter några timmar med glada barn? Det var varken bråkigt eller busigt, ändå sitter jag här helt utmattad framför brasan och orkar bara läsa.

Vadå, det är ju en ordinär förskolegrupp, sa min syster förskolepedagogen oförstående.

Pappa N hade bakat en fantastisk tårta. Tiny ville ha Spiderman men han tyckte att Barbapapa var lite mer lättbakad.

Mamma L hade gjort en massa goda pizzor och en plåt kärleksmums.

Odd och jag bidrog med en långpanna morotskaka, med glasyr av smör och Philadelphiaost, smaksatt med äkta vanilj och citron, garnerad med nonstop.

Tiny skrek argt när hon såg den. ”Ta bort den!”

Stackarn, det blev plötsligt för mycket. Alla förberedelser, all förväntan, inte konstigt att 3-årstrotset gick i vågor hela förmiddagen innan gästerna äntligen kom. 

365 foton 2013, nr 13. Bakverk. Samt 16/365 tema: Trött.

Igår natt fick jag för första gången uppleva det där miraklet som jag bara har läst om. Jag somnade med ett problem i bakhuvudet och vaknade mitt i natten klarvaken med fyra ord i skallen. Fyra ord som jag aldrig tänkt förut. Fyra ord som var svaret på mitt problem.

Tyvärr kan jag inte avslöja dem här, sorry. Men jag ska maila till Ann Ljungberg och berätta.

Nu har jag löst uppgiften att formulera min romans innersta syfte och mening i bara fyra ord. Som jag har kämpat med det under hela manusskrivandet. Under tiden har syftet och meningen ändrat sig. Det har handlat om hämnd och arvssynd, om avundsjuka och moderskärlek osv osv. Nu har min hjärna kokat ihop det till en perfekt mening på fyra ord. SÅ perfekt att jag är starkt frestad att byta titel på hela romanen till detta. Vi får väl se. 😉

Dagens citat i bloggen Advice to Writers passar så bra idag:

Writing a novel is like driving a car at night. You can only see as far as your headlights, but you can make the whole trip that way.

E. L. DOCTOROW

(Min översättning: Att skriva en roman är som att köra bil på natten. Du ser bara vägen så långt som helljuset når, men du kan fortsätta på det viset ända till målet.)

Nästa steg är att A: att skriva en ”elevator pitch” om bokens innehåll. Dvs en  text som beskriver bokens innehåll så kort att man hinner berätta det för någon i en hiss.

B: Skriva ett textstycke som skulle passa som baksidestext på boken, om den vore tryckt.

Sen kan jag kasta mig in i själva redigeringen av det skrivna, scen för scen. Med hjälp av mina fyra magiska ord har jag redan insett att en av karaktärerna behöver MYCKET mer utrymme.

Nedan min trognaste skrivarcoach. Ligger vid mina fötter tills jag har skrivit färdigt. Hur sent det än är. 365 foton/Nr 11 Avslappnat.

Och här kommer nr 12 också, tema: Grupp

 Det här är ett roligt litet test som visar hur fort du läser. Jag hittade det på Bernurs litteraturblogg.

Skumma inte, det kommer frågor på läsförståelsen efteråt! Testet är på engelska, vilket gör att det tar lite längre tid än normalt åtminstone för mig. Jag läste 412 ord per minut. Hur många klarar du?

Source: Staples eReader Department

För en stund sedan kom jag hem med ännu ett fynd från Bokbörsen. Nils Holgerssons underbara resa, tryckt 1931 i halvfranskt band och med bokbindarmästare Bertil Holmbergs privata Ex Libris prydligt inklistrat på insidan pärmen. I boken låg också en handskriven lapp där det stod att bokbindarmästaren även hade varit en duktig violinist och spelat på stumfilmsvisningar.

Av alla nobelpristagare jag läst (inte så många) är Selma Lagerlöf den enda jag har svårt att lägga ifrån mig. Man kunde tro att Nils Holgersson skulle vara uttjatad och förstörd. Men nej, hon är fullt njutbar, särskilt med  gingo, voro och blevo, som i den här tidiga utgåvan. De gammalmodiga, detaljerade illustrationerna  av Bertil Lybeck tror jag är kopparstick, men jag kan så lite om sånt.

Jag slet upp det flera kilo tunga paketet i bilen förstås, och läste de första kapitlen på färjan, på väg hem från Hemköp.

Hur lång tid tog det att skriva den här mastodontboken innan den gavs ut år 1907? Tanken får mig att fundera över det här med att bli färdig, att skynda sig att bli klar. Så har jag varit van att tänka hela livet. Klara, färdiga, gå och fortast i mål vinner.

Mitt skrivande ska få dra ut på tiden länge. Det är ingen brådska, boken måste inte bli klar fort. Det är motigt med redigerandet, men det är underbart också. Dörrar till nya rum visar sig, karaktärer propsar på att få berätta mer. Det ska få ta tid.

PS Hittade just de absolut bästa och mest hands-on råd om redigering/revidering som jag läst hittills. I ett blogginlägg från NaNoWriMo ”What´s now?”. Har skrivit ut listan på ”how to”  och satt upp på väggen. Suveränt! 

Mitt bidrag nr 10 till 365foton 2013, Tema: Oslagbar

Jag ska aldrig mer skriva för min brödföda. Vilken befriande insikt. Även om jag få för mig att t ex skriva noveller till veckotidningar,  så kommer jag aldrig att ändra en text bara för att få betalt för det jag skriver.

Det påminner mig om vad jag hörde min pappa säga när han blev pensionerad. Jag var bara 19 år då och jag minns det så tydligt, fast jag annars har väldigt dåligt minne. Hans kommentar måste ha satt sig  djupt. ”Nu ska jag aldrig mer krusa en djävel.”   Ju mer jag tänker på vad de orden betyder, desto sorgligare känns det.

Det här är dagens bild till fotoutmaningen 365 foton 2013 som nu har hela 200 deltagare! Få se hur många som orkar hålla ut hela året. Jag kan inte lova att jag gör det. Dagens tema är Rost.

Manushögen är nu nästan genomgången. Mina strykningar tar nog ner antalet sidor under 500. Men redigeringen har öppnat ögonen för att det kanske inte räcker med lite ny målarfärg ovanpå den skrangliga konstruktionen. Den måste byggas om ordentligt för att bli bärande.

  NaNoWriMohar lanserat en ny skrivmånad som heter  The ”Now-what?”  months.

Den handlar om att redigera sitt första råmanus. Där används ordet ”revise”, inte ordet ”edit” som är det engelska ordet för redigera.

Revise betyder revidera. Det är något helt annat.

Det står alltmer klart att det är revidera jag måste göra. Rumstera om ordentligt i manus. Utveckla vissa händelser och karaktärer väldigt mycket, minska ner betydelsen av andra. Lägga till dramatiska händelser och konflikter.

Romanen Alltid hos dig av Maria Ernestam är en  förebild just nu. Liksom MajGull Axelssons Slumpvandring och Moderspassion. Det är alldeles för höga mål, men man ska sikta mot stjärnorna står det också  i The ”Now-what?”  months  

(Jag måste bara skriva ner detta, så att jag minns senare hur jag tänkte, nu när jag inte vet riktigt vad jag ska skriva, eller hur, men ändå har en vision av vilken sorts romanbygge jag har som målbild.)

Makronivån.

Vill man så kan man, vad olyckskorparna än kraxar. Till exempel öppna en hantverksbutik med egna och andras skapelser i garaget. Det har Else-Britt gjort på Flatön, och idag var jag där och köpte ett par ljuvliga rosa lovikkavantar som Tiny ska få i 3-årspresent, och en väldigt vacker broderad jullöpare som ska ligga på mitt köksbord varje jul. Det fanns mer jag ville ha, jättefina grytlappar till exempel. Mest av allt gillar jag namnet. Så kaxigt! Stick i Stäv.

I diket mitt emot butiken hittade jag motivet till dagens bild i 365foton. Nr 7. Temat är: Sista.