17 februari, Kategori: Barnbarn, Okategoriserade

Lite senare.

Innan vi körde tillbaka till vår ö fick vi middag hemma hos stora A.

Mini blev som vanligt jätteglad, vilket alltid känns lika underbart för farmor och farfar som inte träffar barnbarnen så ofta som vi skulle önska.

Tänk att hon kommer ihåg oss! Hon pratar bättre och bättre för varje gång nu, och har tålamod att lyssna på ”riktiga” sagoböcker. Snart, snart fyller hon tre.

45/365 Splittrat

 

44/365 Sammankomst

 

 

 

Kommentarer

  1. Kommentar av EmmaP den 17 februari, 2013 kl 09:51

    Rolig sammankomst-bild 🙂

  2. Kommentar av Josefine den 18 februari, 2013 kl 10:50

    Katinka, jag kan intyga att barn inte glömmer bort! 🙂 Min äldsta har nyligen börjar pratat och förklara saker. Hon har då ”berättat” om grejer vi gjorde i somras – då hon var 1,5 år!

    Förstår ändå, såklart, att det värmer i farmorshjärtat!

  3. Kommentar av Katinka den 20 februari, 2013 kl 11:12

    Oj, det var verkligen tidigt. Tänk om man kunde minnas så långt tillbaka nu, när man är 60+?

  4. Kommentar av Josefine den 20 februari, 2013 kl 11:47

    Haha ja tänk vad härligt! Jag tror minnen ändå alltid finns där, långt bak i huvudet. Det är bara att man på vägen glömmer hur man plockar fram dem lika enkelt som de nya fina minnena.

Kommenteringen är stängd.